Joyzine

[stäng]

Recension - Live

M.I.A.
Peace & Love, Borlänge
2011-06-30
Av: Alexander Hellgren
Publicerad: 2011-07-02
Hemsida: myspace.com/mia

Hur i helvete hamnade jag här? Den tanken slår mig när jag tjugo minuter innan en festivalspelnings början finner mig stående längst fram vid staketet där jag lovat att aldrig mer befinna mig. Så olikt en normalt fungerande människa i 25-årsåldern. Ändå står jag här, imponeras av ett ambitiöst scenbygge och räknar ner till en av höjdpunkterna på Peace & Love 2011.

Fel, den stora höjdpunkten och det är väl därför jag står här. Hur är det nu det brukar låta i artistbeskrivningarna? "Ett epicentrum av coolhet"? Det är en fånig beskrivning men skulle likväl kunna stämma in på M.I.A. Maken till cool artist är svår att hitta. Att hon över tre plattor lyckats samla på sig en ansenlig mängd grymma låtar skadar liksom inte.

Men nog tjatat. M.I.A. bjuder i mina ögon verkligen till den här kvällen och jag imponeras likt någon som ser något stort för första gången. Det är pop, rock, hiphop, r'n'b, reggae, dansare, showare, bomber och explosioner. Nästan lika utmattande att se på som att framföra. Men i centrum står (nästan) hela tiden M.I.A. Med en pondus som saknar motstycke dessutom.

"Robyn förvandlas till en modern Siw Malmqvist och Lykke Li till en försiktig Lill-Babs" - Andres Lokko har helt rätt, det är så det känns. Meh! Nu är jag där igen. Slutar recensera och bara staplar statements till höger och vänster. Nåväl, vi kör väl lite vanliga grejer också. XR2 är sjukt mäktig. XXXO är magisk live. Paper planes får som väntat marken att gunga. Rebelliska Born free är förmodligen världens bästa låt med sin osvikliga Suicide-grund. M.I.A. är förmodligen en av vår tids viktigaste artister och ikväll visar hon inget annat. Och för övrigt var det inte så farligt att stå längst fram. En bruten fot och två knäckta revben bara.