Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Thåström
Borgen, Norrköping
2006-02-24
Av: Christian Stenbacke
Publicerad: 2006-02-28
Hemsida: www.thastrom.se

Det går en rysning av välbehag längs med min ryggrad när scenen plötsligt exploderar i ljus och ljud i inledningen till Främling Överallt. Mannen med den totala scennärvaron och den trasiga rösten, Joakim Thåström, vandrar nästintill maniskt från sida till sida på scenen. Energin och spänningen går nästan att stoppa ner i en burk för att ta med sig hem. Mot slutet av introt ställer han sig framför mikrofonen, fortfarande badandes i ett stroboskopiskt ljusbad, och stirrar ut mot publiken. Sedan hänger han på sig den akustiska gitarren och ger sig i kast med återstående del av låten. Avskalad från allt oväsen och larm, kvar finns endast mannen, det enkla gitarrspelet och så rösten förstås.

Borgen. Norrköpings dansbandspalats. En konsert med Joakim Thåström. Tankarna gick till en liten toftig lokal där man skulle komma nära bandet och spelningen i sig skulle vara lugn, avskalad, jag förmodade många nytolkningar av gamla klassiker. Nu är det inte riktigt så. Tack och lov för det. Borgen visar sig vara just en borg och Thåström med medmusikanter är i sitt esse. Först ut är en ensam Thåström på scenen, inledande melodi är Söndagmåndagsång, en av många pärlor från den utomordentligt fint nedstämda plattan ”Skebokvarnsv. 209”. Sedan gör bandet entré.

Och det är inte vilka grabbar som helst. Här återfinns bland annat Pelle Ossler (ex-Wilmer X), Conny Nimmersjö (bob hund) båda på gitarr och Nicklas Hellberg (ex-Peace, Love and Pitbulls) på piano. Ljudbilden är massiv, i låtar som Ingenting gör mig, Du ska va President och Alla vill till himmelen står jag handfallen, fascinerad och förtjust på samma gång. Lika närgånget och intensivt blir det i Fan, Fan Fan, Karenina, …ingen neråtsång och första extranumret Om Black Jim. Då det handlar om nakenhet och sylvass närvaro.

Ibland hamnar man i någon form av tidsficka, tiden verkar stå still när den istället bara rusar iväg. Helt plötsligt har det gått en och en halv timme, det ter sig som sekunder. Jag vill ha mer, mer, mer! Jag är inte ens nära att ha fått nog. Men ändå är jag så innerligt tacksam över att ha fått chansen att uppleva en spelning som denna. Thåström är ett fenomen, ett redan odödligt original, du kommer garanterat att ångra dig om du inte tar chansen att se honom på den här turnén.