Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

LOK
Ut ur diskot och in i verkligheten, 2002
Skivbolag: Stockholm Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2002-05-06
Hemsida: www.myspace.com/lokpest

Så var det då slutligen här - LOKs tredje album "Ut ur diskot och in i verkligheten". Det har snackats en hel del om back to basics och ett hårdare LOK. Saken är den att förhandssnacket för en gångs skull stämmer. Nya plattan låter mycket mer som debuten "Naken, blästrad och skitsur" än halvsura "Sunk 500".

Jag gillar fortfarande göteborgarnas uppkäftiga debutansträngning och uppskattar därför återgången till ett mer primitivt sound. "Sunk 500" lät bra i början, men i det stora hela är det inte en skiva som håller. Låtarna är lite för slimmade och ganska opersonliga.

På "Ut ur diskot och in i verkligheten" har punken tagit ett stort steg fram i ljudbilden. En handfull låtar bjuder på aggressivt punkös. Samtidigt har hardcore och metalinfluenserna putsats ordentligt och är inte alls lika tveksamma som på "Sunk 500". På den här skivan går bandet rakare mot målet och låter alla influenser löpa linan ut. Betydligt mer ärligt än tidigare. Ibland tenderar killarna dock att trassla in sig i lite för mycket på samma gång och då låter det lite tveksamt.

Mikrofontrakteraren Martin Westerstrand har en - ursäkta uttrycket - jävla pipa. Hans aggressionsljud är en fröjd för örat. Även om vissa delar av lyriken är ganska patetiska ( till exempel i Sug min) lyfter han det hela med sin hårda, tunga och prickfria sånginsats.

Favoriter som Pyromandåd i ponnyslakteriet, Kom och se och Taftamanabag kommer säkerligen att förgylla sommaren. Men jag är tveksam till att "Ut ur diskot och in i verkligheten" har samma livslängd som debutalstret. De geniala och enkla knockouterna saknas på den här plattan. Att jämföra med "Naken, blästrad och skitsur" är dock något orättvist då det är en av de bästa plattorna med hård musik som släppts av ett svenskt band. "Ut ur diskot och in i verkligheten" är en riktigt bra platta, en stor eloge till LOK!