Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Agathodaimon
Phoenix, 2009
Skivbolag: Massacre Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2009-05-03
Hemsida: www.agathodaimon.de

Det är en konst att dribbla så pass med den teatrala formen av black metal att den nästan korsar gränsen till goth och ändå få det att låta bra. Tyska Agathodaimon gjorde det med besked i och med ”Chapter III” (2001) och imponerade storstilat på mig. Sedan dess har jag inte kastat mer än ett halvt öga åt gruppen, men allt tycks vara sig likt.

”Phoenix” bjuder på samma mjukt inpackade pajas-black metal som nämnda ”Chapter III” och det är något jag skriver med vördnad mellan orden. För dem som är nyfikna på Cradle of Filth, men ännu tycker att britterna är en aning för hårda torde Agathodaimon vara rena drömmen. Tyskarna pysslar med lättjefull melodi-black metal i samma handvändning som ledset blickande goth och kryddar sin anrättning med potenta In Flames-slingor anno 90-tal.

Det är inte ofta man kan tala om hitlåtar när det rör sig om en platta som klockar in över timmen (ja ”Phoenix” är för lång) och dribblar med aggressiv metal, men i Heliopolis är tyskarna verkligen något på spåren. Låten sitter som en smäck. Annars finns det framförallt något hemtamt och behagligt hos gruppen. ”Phoenix” är inte jättebra, men tillräckligt intressant och välkomponerad för att det ska vara befogat att lyssna från start till mål.

Att Ashtraels skriksång sedan är bättre än den högtravande rensång som levereras av gitarristen och grundaren Sathonys får man ta. Det ligger en spänning i blandningen som gör att Agathodaimon fjorton år efter sitt bildande och åtta år efter att jag upptäckte dem fortfarande känns intressanta.