Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Rage Against The Machine
Hultsfredsfestivalen
2000-06-17
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2000-10-10
Hemsida:

Rutin, Rutin, Rutin. Det är lika tråkigt varje gång ett band går upp på scenen och kör av sitt gig på rutin utan någon som helst inlevelse. RATM lockade en enorm publik och trots att jag inte lyckades ta mig längre fram än 50 meter från scenen var det trångt som om jag stod allra längst fram.

När så mycket folk kommer är det synd att bandet inte kan bjuda till och göra ett intensivt och inlevelsefullt gig. Det ultrapolitiska bandet vet vilka låtar publiken vill höra och spelar därför dessa rakt av. Inga utseglingar eller extra gitarrsolon här inte. Det kunde lika gärna varit en cd som stod och spelade, så torrt var det. Mellan låtarna byttes det allt som oftast instrument vilket drog ut på tiden men Zack de la Rocha brydde sig inte en enda gång om att försöka sig på något mellansnack, tråkigt. Den politiska trojkan hade behövt skoja till det lite för att deras budskap inte skulle bli allt för tungt att bära.

Ungefär hälften av låtarna är hämtade från albumet "The battle of Los Angeles" och det gör inte konserten bättre eftersom det var ett ganska platt album. Den enda riktigt rykande låten därifrån är Guerilla radio och den fungerar faktiskt. Annars är det till låtar som Bullet in your head, Freedom och framförallt Killing in the name of som spelningen tänder till och det är på tok för sällan. Publiken som fick se sina idoler tycktes nöjd men de anade troligtvis inte vad de hade kunnat få se om bandet varit i form och på gott humör. Har bandet startat sin vandring nedåt nu?