Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Rage Against The Machine
S/t, 1992
Skivbolag: Sony
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 1999-01-01
Hemsida: www.ratm.com

Rage Against The Machine är ett band som det slår gnistor om, deras politiska budskap är ståndpunkten och de använder sin (något underliga) musik för att föra ut sitt budskap. Det här debutalbumet bjuder på en hel del hårda ord och framför allt ett gung som det är svårt att slå ifrån sig.

Att blanda metal, hardcore, funk och hip-hop är ett mycket djärvt projekt, men det är precis vad Rage Against The Machine ger sig på. För det mesta är fusionen mellan de vitt skilda stilarna väldigt lyckad men på en tiospårs platta blir det lite väl enahanda. Tillslut känns det som om alla melodier låter precis likadant och Zach de la Rochas röst börjar få nerverna att dallra på ett oroväckande sätt. Samtidigt som bärande riff och fyndiga basgångar skapar en elegant ljudbild vräker han ur sig politiska slagord och svordomar om vart annat. Fight the law/ Fuck the law är ett av budskapen han predikar ut och när man lyssnar på honom känns åsikterna inte allt för avlägsna, detta dock enbart på grund av musiken. Så fort man stänger av cd:n börjar man fundera på vad Zach är för en snedvriden person egentligen.

Många av låtarna bär hela vägen in i mål, ett exempel på en sådan låt är Killing in the name of som lätt skulle platsa på en topp tjugolista över de mest explosiva och skönaste röjlåtarna. Det är svårt att sätta fingret på vad det är som skapar stämningen men det svänger ordentligt. Självklart får jag heller inte glömma att nämna låten som blev en enorm hit, Wake up.

Debutalbumet är gruppens bästa platta men jag tycker ändå inte att det håller en hel skiva igenom. RATM är bra partymusik i små doser men i längden blir det bara tjatigt.