Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Rage Against The Machine
Renegades, 2000
Skivbolag: Epic Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2000-10-10
Hemsida: www.ratm.com

Jag skulle ljuga om jag sa att det här var något av det bästa Rage Against The Machine gett ifrån sig, det är lika bra att klargöra det från början. Bara idén att göra en skiva fylld med covers känns som slöseri med bandets resurser, ett band som kan skriva så banbrytande låtar som Wake up och Killing in the name of ska inte behöva spela covers. Inte ens för att hylla andra artister.

När RATM ger sig på låtar av andra artister känns det inget annat än avslaget. Dels på grund av att låtarna inte alls får det sväng och den dynamik som vi är vana att höra från bandet och dels för att jag inte känner igen mer än ett fåtal av melodierna. Att sitta och lyssna på nya versioner av låtar vars original man inte ens hört ger inte särskilt mycket.

Den sista invändningen ovan varierar självklart från person till person, men jag talar utifrån egen erfarenhet. Visserligen svänger det om låtar som Pistol grip pump, Microphone fiend och Street fighting man men i övrigt känns det ganska tomt. Balladen Beautiful world är ett välkommet avbrott i slamrandet, men den räcker inte till för att sudda ut den slentrian som omgärdar den här produktionen.

Machoposer och konstigt gitarrljud hjälper inte heller till för att göra mig glad och även om grooven då och då blir lite häftig är det som jag nämnde tidigare potenslöst och ganska enformigt att lyssna till. Om det är här bandet har hamnat ambitions och produktionsmässigt förstår jag varför frontfiguren Zack de la Rocha valde att hoppa av. Jag tar hellre ett varv till med bandets debutalbum än försöker röja till det här halvdana coverharvandet.