Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Mixtapes & Cellmates
S/t, 2007
Skivbolag: Nomethod Records
Av: Christian Stenbacke
Publicerad: 2007-06-05
Hemsida: www.mixtapescellmates.com

Det har tisslats och tasslats om damen och herrarna i indieopopkonstellationen Mixtapes and Cellmates ett bra tag nu. Efter ett par alldeles förträffliga Ep:s började hjulet att så sakteliga rulla igång. Resan bar upp mot kallaste norrland och inspelning tillsammans med Oscar Sandlund, trummis i David Sandström Overdrive. Resultatet blev en självbetitlad platta där det soundet som vi redan känner som Mixapes & Cellmates polerats och kategoriseras ytterligare.

Vad är detta för ett kategoriserande sound då? Många är de som rabblar upp namn som Radio Dept., Khonnor och Last Days of April, men jag vet inte om jag helt håller med. Den elektroniska, ofta något brusiga ljudbilden, som hela tiden är närvarade är väl ett typiskt signum för både Radio Dept. och Khonnor, men Mixtapes & Cellmates har något som dessa band saknar. Attityd. De vill något med sin musik, vilket också hörs. Robert Svenssons röst bär med sig ett helt hav av känslor och angelägenhet.

Jag hade förmånen att se bandet live för ett tag sedan och då jag diggade deras Ep:s hade jag ganska höga förväntningar. Vad som slog mig när jag väl gick hem från spelningen var att den musik som Mixtapes & Cellmates skapar inte alls lämpar sig för en ordinär popklubb. Musiken är så mycket mer. Sakta men säkert letar den sig ner i de gångar och dalar som leder in till hjärtat och hjärnan där saker och ting börjar suddas ut. Minnen man trodde man tappat kommer upp till ytan igen, man minns och saknar vänner som man inte träffat på länge och man känner sig med ens väldigt bräcklig och ömtålig. ”Mixtapes & Cellmates” är en platta som tar tid att ta till sig, men när den väl kryper under ditt skin är den där för att stanna.