Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Vanna
A New Hope, 2009
Skivbolag: Epitaph
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2009-04-19
Hemsida: myspace.com/vanna

Kanske kan man utläsa någon form av budskap mellan raderna bland debutepn ”The Search Party Never Came” (som belönades med en tvåa av kollega Stenbacke för några år sedan) och nya fullängdaren ”A New Hope”. Vanna tycker själva att de genom år av turnerande har hittat sig själva och kanske är det så att räddningspatrullen nått fram med nytt hopp.

Jag ska uppriktigt erkänna att jag inte ägnade ”The Search Party Never Came” något större intresse, men minns att den kändes lite valpig och debutalbumet ”Curses” lyssnade jag aldrig ens på. Men på ”A New Hope” låter New England-plutonen som en väldigt mogen orkester. Den emotionella hardcorevarianten som står på agendan är förvisso ungdomen upp i dagen, men sättet gruppen hanterar den på bevisar att de har full koll på vad de sysslar med.

Avvägningen mellan skrikig aggression och blödiga refränger är så gott som perfekt. Vanna vet när de ska ta i från tårna och när de ska börja dutta med kajalen. ”A New Hope” ståtar med några riktigt fina bitar, inte minst Into hell's mouth we march och The sun sets here, men det blir som med så otroligt många andra band inom genren lite ointressant efter ett tag. Det kvittar att Vanna är duktiga, de skulle behöva något som bröt mönstret för att verkligen imponera. Att spola allt vad breakdowns heter kanske skulle kunna vara en bra början.

Således lever både Vanna och dess lyssnare på ett nyfött hopp om att räddningspatrullen ska hitta fram, men till nästa skiva vill jag se att den verkligen står där framför gossarna.