Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Sunset Rubdown
Siesta!, Hässleholm
2008-05-29
Av: Maria Wikström
Publicerad: 2008-06-03
Hemsida: www.sunsetrubdown.net

Jag blev glatt överraskad av att det ändå är en del folk som lämnat solen för chiliscenen. Jag trodde att ett relativt okänt kanadensiskt band som Sunset Rubdown skulle glömmas bort på en festival där alla andra band spelar på alla andra festivaler och medelåldern på besökarna troligen ligger runt 15 år. Det verkar som att jag underskattade publikens intresse för inte helt lättsmält pop.

Sen är det frågan om de svenniga, svettiga och till vardags antagligen lite svärmorsdrömmigare killarna bakom mig verkligen gillar Sunset Rubdown, eller om de mest var där för att vifta med sina t-shirtar som takfläktar på högsta varv, raj-raja och klappa i kapp med cymbalerna. Up on your leopard, upon the end of your feral days och The taming of the hands that came back to life är underbara låtar, inte potentiella sommarplågor.

Sångaren/grundaren/geniet Spencer Krug tycks i vilket fall som helst inte kategorisera publikens beteende som konstigt, utan lägger hela sin själ i pianoplinkande. Han far upp och ner och hit och dit på sin pianopall som ett barn i en barnstol vid matbordet. Som tur är slutar pianopallklättrandet inte i tårar. Eller det skulle vara om jag hade börjat gråta till tonerna av Shut up I am dreaming of places where lovers have wings, som jag direkt utnämnde till festivalens musikmässiga höjdpunkt utan att ha sett en enda annan konsert innan. Titeln höll genom hela festivalen. Inget annat band kommer i närheten av Sunset Rubdowns texter, publikretande nedtagningar i tempo och styrka precis när man tror att det ska totalexplodera och totalexplosioner när man tror att de ska lugna ner sig. Inget annat band har dynamiken och känslan, och inget annat band pustar Montrealvindar från scenen.