Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Jacques C
Layers, 2010
Skivbolag: Funk Noir Records
Av: Marcus Ulvsand
Publicerad: 2010-12-18
Hemsida: myspace.com/jacquescmusic

Det är med ganska höga förväntningar som jag sätter in "Layers" i cd-spelaren. Jag har visserligen aldrig hört Jacques C förut, men beskrivningen "någonting som befinner sig mellan fransk house och brittisk postpunk" gör mig minst sagt intresserad. När jag ser att skivan dessutom kommer från ett skivbolag med det underbara namnet Funk Noir, har jag svårt att sluta le. Om skivan inte är bra så bör den åtminstone vara rolig, tänker jag, och trycker på play.

Tio låtar och cirka 41 minuter senare är jag nedstämd och mentalt utmattad. Min utmattning beror mestadels på mitt desperata sökande efter den svängighet som fransk house ofta karaktäriseras av och min nedstämdhet kommer av det faktum att skivan är lika o-funky som det betong-grå omslaget. Den enda gången som det uppstår någonting som liknar det jag förväntat mig är under Fame's way, en halvsvängig låt som tyvärr totalt dödas av en osmaklig användning av den oförlåtliga effekten autotune.

Efter att besvikelsen har lagt sig tar jag en genomlyssning till utan att febrilt leta efter tunga slap-basar och fokuserar istället på den andra beskrivningen, brittisk postpunk. Då tar sig skivan, och ett par spår framstår i bättre dager än under första lyssningen. Femte spåret Man is Mortal är spåret som gör bäst intryck, dissonanta gitarrer och en klassiskt malande gothig trummaskin gör detta till skivans bästa spår, men i övrigt lämnar skivan mycket övrigt att önska.