Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Oskar Linnros
Skandiateatern, Norrköping
2010-11-28
Av: Ricky Holmquist
Publicerad: 2010-11-28
Hemsida: www.oskarlinnros.se

Söndag. Första advent. Norrköping. Snöstorm.

Med de förutsättningarna kändes det som på förhand att det här kommer att bli en slätstruken historia. Man vill hem till sömn och stundande arbetsvecka. Ut på scen kommer Oskar Linnros med musiker, dagen till ära propert klädd i kostym. Två trummisar plus Oskar bankar på och fyller lokalen med en puls som aldrig slutar slå. Stubinen är tänd. Inledande 25 förvandlar denna söndagsspelning till ett party. Alla frusna själar är inbjudna. Varje ackord, varje trumslag och varje ord levereras som ett knytnävsslag. Det är omöjligt att inte ryckas med. Glömd är vintern och glömd är kylan.

I tredje låten Debut far både Linnros kavaj och slips all världens väg. Stubinen brinner med en allt starkare intensitet nu. Denna version osar sex och får kinder att rodna. Den gamla teaterlokalen förvandlas till ett enda stort dansgolv, och Herr Linnros har publiken i ett järngrepp.

Han bjuder även på en ny låt, Bli någon annan, en lugn vacker låt som indikerar att kommande skiva inte kommer göra Linnros-fantasterna besvikna. Inte ens lite.

Det är när Linnros och bandet släpper på allt vad handbroms och söndagsmys heter som det brinner till på allvar. Som i taklyftaren Genom eld, här får bandet chansen att briljera. Det är snortajt och superproffsigt, det känns som att låten aldrig vill ebba ut. Den stiger och stiger och stiger. Som världens vackraste nyårsraket. När den väl smäller, så står man där med ett leende och tindrande ögon. Linnros pumpar in nitroglycerin i allas hjärtan.

Resan som Linnros gjort är verkligen anmärkningsvärd. Hans debutskiva som släpptes i juni har gjort honom till en av Sveriges absolut hetaste artister. Och det märks. Publiken kan varenda liten textrad. De jublar åt Linnros minsta rörelse. Och det syns att han njuter av varenda sekund.

Musikerna bakom Linnros är fullblodsproffs ut i fingerspetsarna, det märks. Men trots denna proffsighet känns det som att det finns en lekfullhet på scen. De trivs, den känslan smittar av sig på publiken. Det är leende ansikten vart än man tittar.

Så var det då det här med den brinnande stubinen. Den brinner klart och bomben briserar under Från och med du. Springsteen har sin Born to run. Skillnaden kanske är monumental, men ändå ingen alls. Linnros publikfriande låt skulle kunna få vilken monsterarena som helst att lyfta från grunden och skjutas upp mot skyn till denna låt. I denna live-version har han klätt början till låten i den vackraste av Robyn-klänningar då han gör sin egna nakna melankoliska tolkning av Dancing on my own. När så övergången slår till, då stiger jublet, pulsen och temperaturen till nya höjder. Just där och då finns inget annat. Just där och just då är allt perfekt.

Oskar Linnros bjuder på en show fullproppad med energi. Han lämnar nog inte många av de frusna Norrköpingsborna besvikna denna söndag. Han bjuder på sig själv och han bjuder på show. Vad mer kan man begära en första advent?