Joyzine

[stäng]

Recension - Live

All Ends
Hörsalsparken, Norrköping
2008-08-23
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2008-08-24
Hemsida: www.allends.com

Att tala om stjärna är kanske inte rätt ord, men den skönaste karaktären i All Ends är hur som helst trumslagaren Joey. Snubben har garanterat fönat håret i flera timmar innan konserten tar sin början, headbangar konstant, lägger mer stolthet i att kunna snurra stockarna snabbt än att spela varierat och svettas garanterat inte en droppe under hela konserten trots stenhårt jobb. Det är en sådan där kille som gör att behållningen med en konsert åker upp några pinnhåll.

Och i All Ends behövs han verkligen. Övriga musikanter ser ut (och låter) ungefär som det som blev över när alla andra fräna rockband i Göteborg tagit vad de ville ha och man kan tycka att en sommar på vägarna borde ha lärt sångerskorna Emma Gelotte och Tinna Karlsdotter ett och annat om hur man domderar en publik, men icke. Damerna känns nästan besvärade när de ska snacka och kommer bara upp med sådana där platta standardfraser som man ”förväntas” haspla ur sig. Det haltar betänkligt.

Vilket är synd för All Ends repertoar är så pass begränsad att de behöver en slagkraftig show för att beröra live. Att kalla gruppens låtar för dåliga är naturligtvis inte rättvist, men de är lite för slätstrukna för att kunna stå på egna ben. Speciellt en sådan här kväll när trumfkortet Pretty Words är på väg att fallera innan orkestern räddar den.

Följaktligen blir konsertavslutningen på Augustifesten en ganska platt historia. Skymtar av gnistor fladdrar förbi då och då i gruppens Evanescence-inspirerade metal, men aldrig tillräckligt för att det ska bli någon vidare fart på tillställningen. Och sången, ja den låter väl så där…

Men Joey han piskar på, sladdar in på en dubbelkagge i några sekunder och bugar artigt i sitt rosa linne innan han kliver av scenen. Sätt honom längst fram på nästa konsert och det blir nog betydligt roligare All Ends.