Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Sabaton
Carolus Rex (engelsk version), 2012
Skivbolag: Nuclear Blast
Av: Jesper Robild
Publicerad: 2012-05-23
Hemsida: www.sabaton.net

Jag har inte ägnat Sabaton så mycket uppmärksamhet sedan 2006. De har enkelt förpassats till ett av de där Svenne-banden som jag låtit andra lyssna på. Självklart har det tagits en nyfiken titt vid varje släpp och än har jag inte stött på någon praktkalkon, men de flesta håller nog med mig – Sabaton experimenterar tyvärr ungefär lika mycket som Saxon, Slayer eller Status Quo. Det vill säga inte alls. Men så var det nu dags att tugga i sig det nya, massiva konceptalbumet om den svenska stormaktstiden.

Bara konceptet borde få Herman Lindqvist att kissa på sig. Nu har Sabaton prånglat ut sex skivor på krigstemat, men den här gången har Sverige fått stå i centrum och låtarna följer en kronologi som tar oss från ”Gustavus Adolphus” och hans listigheter till Karl XIIs död. Att släppa skivan på två språk känns som ett kul och unikt grepp. Sveriges alla historienördar bör mysa av välbehag – folk över hela världen som lyssnar på den engelska utgåvan får ju äntligen lära sig om hur häftiga Sverige en gång var!

Koncept i all ära, men det ska gärna låta bra också. Är det bara jag som lyssnat på fel låtar, eller brukar det kunna gå så här snabbt när Sabaton är i farten (pun intended)? The Lion From The North piskar iväg som ett öppningsspår värdigt Gamma Ray. Fäblessen för att vara så tunga och coola som möjligt hamnar i skuggan av de snygga melodislingor, körer och stråkar som vi vet att masarna kan leverera. Här spelas det baske mej power metal på riktigt. 1 6 4 8 påminner till min förtjusning om Into The Fire från andra plattan, men här har det satts eld på Prag, helt utan napalm.

Plattan är så episk att den till och med stiger över Nightwish’s storhetsvansinne, vilket ska tolkas som något positivt. Finns det något att klaga på? Det skulle väl i så fall vara att jag nog aldrig kommer lära mig att älska att lyssna igenom en hel skiva med Sabaton och Joakim Brodéns rrrrullande rrr, även om jag gärna skulle vilja recensera varje låt på ”Carolus Rex” för sig och uppmärksamma variationen låtarna emellan.

Har det någonsin släppts riktigt true power metal på svenska? Trots att jag känner på mig att Sabaton ändå gör sig bäst på engelska – covern på Svenne Rubins Långa Bollar På Bengt motiverar min tes - så ska det bli väldigt intressant att höra hur det ter sig. De har dock inte kunnat hålla sig från att bjuda på lite svenska även på den engelska utgåvan – Fader Vår är nog också något som inte fått plats på en metalplatta förut.