Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

The Spitts
Saturday Kicks, 2009
Skivbolag: Red Weiss Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2009-02-16
Hemsida: www.thespitts.com

Senast The Spitts lät höra av sig i albumformat var för många år sedan. Då hette ansträngningen ”Cut the circulation off” och gruppen var en frustande punkrockbest som satte alla sina konkurrenter på pottan. Mycket har hänt under åren som flutit förbi sedan dess. Punk kan strykas helt ur varudeklarationen och rocken har devalverats till något helt annat än den svettframkallande ”fullt ös medvetslös”-attityd som fanns på debutalbumet. Det enda som fortfarande är sig likt är att The Spitts imponerar storstilat.

”Saturday Kicks” är ämnad för mer än bara en opolerad rockpublik. The Spitts är fortfarande en förhållandevis intensiv orkester som vet hur man skriver habil rock, men de här låtarna är skrivna för radion, för teven och för en större publik. Andra skivan från orkestern är modernt ljudande och fruktansvärt catchy. Förstasingeln Six Feet Down är rent av en oblyg discoflört som imponerar djupt trots att oduglingarna AFC (mest kända som Petters sidekicks) tillåts vara med på ett hörn.

Det komiska i kråksången är att The Spitts gör musiken för massorna mer imponerande än dem som i vanliga fall lever på att göra just det. Det finns en obändig entusiasm och melodikänsla hos ensemblen som verkligen höjer låtarna. Utan att göra någon strikt jämförelse rent musikaliskt får jag känslan av ett Teddybears Sthlm som inte glömt bort att det är viktigt med goda låtar mellan alla tokiga infall när jag lyssnar på ”Saturday Kicks”.

The Spitts imponerade stort senast de släppte en platta och de gör det omigen 2009 trots ett helt annat musikaliskt uttryck. Kalla dem gärna ett mindre präktigt Mando Diao, men glöm då för all del inte bort discoelementen och de odödliga refrängerna. The Spitts har blivit moderna på ett oerhört snyggt sätt och jag lyfter på hatten.