Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Caribou
Andorra, 2007
Skivbolag: City Slang
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2007-09-25
Hemsida: www.caribou.fm

En sak ska Daniel Snaith, som ensam står bakom det här projektet, ha otroligt mycket cred för. ”Andorra” låter som om den spelades in när 70-talet fortfarande låg i sin linda. Att 2007 få en skiva att låta så genuint gammal är en smärre bragd. Nog för att många hämtar inspiration från det förgångna, men få får instrumenten att låta så oldschool.

Caribou (något slags rendjur om någon funderar över projektets namn) handlar om psykedelisk pop, ibland rock, som till betydande del baseras elektronik. Ni vet flummiga synthar och konstiga effekter som precis hade uppfunnits när det begav sig. Men lika mycket finns anknytning till Pink Floyd. Ni som sett versionen av filmen The Wizard Of Oz där ”Dark Side Of The Moon” i sin helhet lagts som soundtrack och syrat nog matchar varje händelse, varje rörelse, förstår vilken psykedelisk tripp detta bitvis är. Snaith leker med ljuden, han leker med arrangemangen och när han inte orkar röra till det för mycket nöjer han sig med några förföriska Beach Boys-körer.

Kostymmässigt är ”Andorra” klanderfri. Rent av riktigt imponerande. Men trots Snaiths förmåga att plocka upp arvet efter sina influenser räcker det inte med en klanderfri yta. Man måste kunna bjuda på något mer också. Här i ligger problemet med Caribou. När man efter en stund ser förbi de skruvade syntharna, psykedeliska arrangemangen och vågade influenserna finns nämligen inte särskilt mycket kvar. Låtmaterialet är bakom sin charmiga fasad inte alls särskilt starkt. Något som gör att ”Andorra” faller plattare än vad jag på förhand kunnat ana.