Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Danko Jones
Rock And Roll Is Black And Blue, 2012
Skivbolag: Bad Taste Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2012-09-18
Hemsida: www.dankojones.com

Visst har det alltid varit så att man när det kommer till plattor från Danko Jones fått plocka russinen ur kakan och de lystna blickarna in i rockhistoriens dunkel har alltid varit ganska påtagliga från den spillevink-aktige kanadensaren. Men när det kommer till ”Rock And Roll Is Black And Blue” är det tyvärr alldeles för långt mellan höjdpunkterna och de där blickarna har blivit allt för påtagliga.

Hela skivan känns på något sätt geistlös. Den där energin som förknippas med bandet finns här, Danko sjunger med eftertryck och poserna har man naturligtvis inte lagt på hyllan. Ändå känns det avslaget. Gruppen har helt enkelt inte skrivit tillräckligt mycket bra material för att kunna fylla en engagerande rockskiva den här gången.

Majoriteten av ”Rock And Roll Is Black And Blue” är ett rapande av träiga riffbastarder som varken är originella eller medryckande, de bara är. Anonyma riff, med anonyma sångmelodier. Legs är rent av en så olidlig rock-floskel (så väl musikaliskt som textmässigt) att jag bara vill stoppa huvudet i sanden. Danko Jones kan så våldsamt mycket bättre än så.

Han (det är väldigt lätt att tala om Danko Jones som han snarare än de, eller hur?) visar sig från den där goda sidan vid några tillfällen dock. Singeln Just a Beautiful Day är klassiskt Danko-material och ytterst medryckande, klart bäst. Därutöver plussar jag gärna för Type Of Girl och Conceited. Det är bra låtar. Det är låtar som jag mer än gärna stoppar in i den där playlisten som heter ”Danko Jones greatest hits” och där de kommer ligga snyggt sida vid sida med Had Enough, Code Of The Road, First Date och så vidare och så vidare...

Men i övrigt är ”Rock And Roll Is Black And Blue” tyvärr bara träig och med övertydliga blickar mot slagna hjältar. Det är synd, jag gillar Danko Jones, men det här är tyvärr inget vidare intressant.