Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Skitsystem
Grå värld/svarta tankar, 1999
Skivbolag: Distortion Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 1999-10-10
Hemsida: www.skitsystem.net

Det här är en ljudorgie, ingenting annat. I fjorton spår öser Skitsystem-pojkarna allt vad de har och verkar inte bry sig det minsta om hur mycket de varierar sin musik.

Vissa låtar, som till exempel Pain, death, hate och Stars & stripes = scars & strife är riktigt tuffa och går att lyssna till med full njutning. Men allt för ofta låter komposition på komposition precis likadant och då blir det ingen större upplevelse att lyssna till röjet. Argare råpunk får man dock leta efter och det finns en viss tjusning i de ilskna skrik bandet levererar.

All "tyngre" punk tycks vara uppbyggd på ett konstant trummanglande och jag skulle ljuga om jag påstod att jag gillade det. Så gott som varje låt kompas på precis samma sätt och när kompet inte ens är särskilt njutbart blir det mest pannkaka av det hela. Då spelar det ingen roll att gitarristerna varierar sig och spelar lite olika - oftast svåruppfattade - melodier. Skitsystem borde skola om sig lite och försöka kombinera det stenhårda öset med lite mer lättsmälta partier där det inte bara råmanglas.

Den här sortens musik brukar i regel vara den som har mest budskap att nå ut med, Skitsystem är inget undantag. Allt som oftast fungerar dock rösten mer som ett extra instrument i musiken, det vill säga man hör inte ett dugg av vad som sjungs. När orden väl tränger igenom blir jag dock inte särskilt imponerad. Texter om arbetarklassen och det sociala arvet ackompanjerat av skrik om revolution nu! är inte särskilt intressant i mina öron.

Visst är Skitsystem lite trevliga att lyssna till i små doser, ilskan och aggressionen som finns i musiken är en extra krydda. Men i långa loppet är den här skivan inget annat än tjatig. De låtar som fungerar bäst är de med texter på engelska, inte på grund av språket utan för att de begåvats med bäst musik. Annars är Skrivet i blod, ristat i sten och Svarta tankar två kompositioner som är värda att ägna några minuter. En låt nu och då är uppiggande men annars är Skitsystem inte mycket att hänga i julgranen.