Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Järnmalm
Ur gruvan (ep), 2010
Skivbolag: Beat Butchers
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2010-03-24
Hemsida: www.jarnmalm.com

Ibland tycker man att man är så jävla smart. När jag recenserade Järnmalm på demostadiet anmärkte jag på att de var alldeles för ambivalenta i sitt låtskrivande och tyckte att de skulle skippa allt genreblandande till förmån för att bara vara ett nytt vitalt trallpunkgäng. Det var de passagerna de hanterade som allra bäst då.

Precis det är vad Järnmalm gjort nu när man ep-debuterar på skivetikett och här sitter jag och är ännu mer missnöjd än senast. Här trodde jag att bandet skulle gå och bli kanon om de bara renodlade sin punk och så blir det istället så att de går och blir stereotypt trista när de gör så. Ibland är man nog inte så smart i alla fall.

När Järnmalm satsar fullt ut på sin trallpunkiga ådra inser jag nämligen att hur mycket jag än önskar mig en punkrenässens kommer den inte att komma. Inte från band som gör det förväntade i alla fall. Det kanske trots allt är så att det krävs genreöverskridande mischmasch för att det i slutändan ska kunna fungera. Eller så är det bara så att Järnmalm inte är tillräckligt duktiga låtskrivare.

”Ur gruvan” är hur som helst mest ett storögt beundrande av nedlagda Radioaktiva Räker och en logisk fortsättning på den beundran som sångaren Tobbe Malm saluförde genom Varnagel en gång i tiden. Charmig falsksång och bitiga gitarrer till trots känns det här inte mer än ljummet och jag får krypa till korset och äta upp mina ord. Man ska aldrig tro att man vet bäst.