[stäng]

Daniel Boyacioglu Herrgårn, Linköping 2006-03-02 Av: Christian Stenbacke Publicerad: 2006-03-07 Hemsida: -

---

”Det är skit på ett podie” säger min kurdiske vän och kastar argsinta blickar upp mot scenen. Uppenbarligen har det skett ett missförstånd här, givetvis är det inte tal om skit på ett podie, det är mer en något mer svårtillgänglig form av estetiskt verksamhet bara. Kalla det musik, kalla det tonsatt poesi, kalla det vad ni vill, Daniel Boyacioglu regerar på Herrgårn ikväll.

Två gånger har denna högst karismatiske unga herre med utrikiskt klingande efternamn och lagom putande mage samt burriga polisonger tagit hem titeln Svensk Mästare i Poetry Slam. Även P3 Guld Galan förärades ett besök när det begav sig. Låten som framfördes då är densamma som jag står och väntar på redan från första sekund, Namngivning. Men vägen dit är lång och innan dess upplever jag minst en livstid.

Boyacioglu har den säregenheten att han besitter en högst charmerande och ortodox inställning till det svenska språket. Det viktiga sitter inte i frågan om den grammatiska korrektheten, det sitter inte heller i frågan om det korrekta uttalet, det sitter i den distinkta träffsäkerheten och förmedlingen av känsla och känslor. ”Tror nu på fullaste allvar att jag identifierar mig med Strindberg. En tönt som inte kunde hantera en fru och ta hand om sina barn” säger inte det allt egentligen?

Nöjet ligger i strävan av att hela tiden få veta vad som ska hända härnäst, vad kommer mannen på scenen säga i nästa mening? I nästa ord? Vilken kommer vara nästa finurliga vändning och kombination? Lika mycket som Boyacioglu pratar/mässar, lika mycket gormar han och låter som en Cornelis med svår whiskeyröst. Inte ens då det är tyst och det tar sin tid mellan låtarna känns det helt riskfritt. Känslan är att det kan hända vad som helst, när som helst.

Helt ensam på scenen är den högst samtida poeten dock inte. Tills sin hjälp har han barndomsvännen Fredrik Bergström som spelar gitarr likt en besatt, man imponeras sannerligen av flinkheten hos denna gitarrvirtuos. Så kommer den då, Namngivning. Blod är tjockare än vatten. Men fläckarna är svårare att få bort än fläckar av smuts. Kom ihåg det. Kvällens bredaste grin kommer under extranumret då Boyacioglu kommer ut ensam på scenen med en gitarr. Nu blir det något spännande är min tanke. 14 toner på gitarren: Blin-ka lill-a stjärn-a där, hur jag und-rar var du är. Slut.

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlägg:

Inga kommentarer