Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Moneybrother
Mount Pleasure, 2007
Skivbolag: Burning Heart
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2007-09-04
Hemsida: www.moneybrother.net

Jag hatar känslan, men när jag lyssnar på ”Mount Pleasure” känns det mesta väldigt bekant. Som om jag har hört det förr, utan att kunna placera vart. Nu är det givetvis ingen kopia vi snackar om, det är bara en dum känsla som kommer över mig. Men samtidigt har Moneybrother kommit till en punkt i sin karriär där han inte kan överraska längre.

Att Anders Wendin mer och mer växt ut till en svensk variant av Bruce Springsteen går inte att komma ifrån, men det är en billig poäng att göra. Se det som ett faktum, jag väljer hellre att fokusera på låtmaterialet. ”Mount Pleasure” börjar väldigt starkt.

Guess who’s gonna get some tonight kan rent av vara det bästa Moneybrother någonsin spelat in. En tuggande rockdänga med precis lagom euforisk refräng. Mitt i prick. Därpå följer grooviga Down at the r och smekande It will not happen here. Wendin med band tycks ha hittat storformen, något som förstasingeln Just another summer hjälper till att slå fast. Där överraskar faktiskt Moneybrother enda gången på skivan. Vem hade förväntat sig ett Ebba Grön-minnande riff?

Efter halva speltiden planar det dock ut. Det mesta känns bekant och bandet tycks fastna i en cirkel. Materialet mot skivans slut är inte alls lika engagerande som det i början. Under första halvan är det bara duetten med Ane Brun – It might aswell be now – som går på tomgång. Mot slutet är det, det mesta. Det är då känslan av att allt är gjort smyger sig på.

Kanske är det besvikelsen över att inte hela skivan lever upp till den standard inledningen sätter som gör att jag inte gillar avslutningslåtarna. Men mot slutet känns ”Mount Pleasure” tyvärr lite slätstruken.