Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Magnolia
S/t, 2006
Skivbolag: Transubstans
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2006-12-05
Hemsida: -

Kalendern visar 2006 när det här debutalbumet släpps löst, men det började spelas in redan 2003 av en orkester som bildades 1994 och som i sann Transubstans-anda låter som om de härstammar från 70-talet. Följaktligen är ”Magnolia” sannerligen inte ett album som ligger i tiden, men som ett sådant har det heller aldrig varit menat.

Magnolia är musikanten Ronny Eriksson som komponerar låtar och sedan framför dem tillsammans med en samling hoplånade vänner. Det handlar om förhållandevis tung rock som inte skäms för att legera sig med bluesen och som i sina bästa stunder för tankarna till både Black Sabbath och Led Zeppelin. Men så envisas Eriksson med att sjunga på svenska och hela kalaset raseras genast till att låta svettig prog.

Det är inte ofta jag blir irriterad över språkval, men i det här fallet blir jag faktiskt det. Med pondusfylld brittiska istället för magsur medelklassvenska hade ”Magnolia” möjligtvis kunnat lyfta. Sverige har blivit tvångsmatat med hela den där 70-talsproggrejen alldeles för många gånger vid det här laget. Att Magnolia som ändå har förutsättningar att komma längre också kör fast där måste betraktas som ett nederlag.

Som om det inte vore nog är sången lite tunn. Och solona är för många. Det finns lite för många solkiga fläckar från det förflutna för att Ronny Erikssons Magnolia-debut ska imponera. Bäst gillar jag skönt jazziga och trombonbestyckade Dalsländsk Polska. I övrigt lyfter jag hellre ut vissa låtpartier än plussar för speciella kompositioner.