Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Slipknot
Metaltown, Göteborg
2013-07-05
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2013-07-09
Hemsida: www.slipknot1.com

Det riktigt glöder om Corey Taylor den här aftonen. Den så förtjusande sångaren har inte bara låtit färga håret så att det på ett skräckinjagande sätt matchar så väl mask som overall. Han levererar dessutom med en frenesi som om han bestämt sig för att skrika sönder så väl hals som lungor. Det är rakt igenom fötjusande.

Hela Slipknot tycks ha vaknat på rätt sida den här dagen. Inte bara för att det är en hitleverans utan dess like som bjuds från öppnande Disasterpiece till avslutande Surfacing, utan även för att leveransen sker med sådan glöd. Amerikanerna är inte på en galoppbana utanför Sveriges framstjärt för att hämta sitt gage, de är där för att bjuda sin publik på en sjuhelvetes show.

Följaktligen blir det också Metaltowns i särklass mest minnesvärda framträdande. Taylor är i sitt esse och behöver inte säga särskilt mycket. Musiken får tala och den gör det med besked. Onödiga bromsklossar är utsorterade ur setlistan. Allt sker rakt på sak.

Balansen mellan nytt och gammalt är dessutom delikat. Hitsen från den monumentala debutskivan finns där (i Spit it out sitter hela publiken rent av ner på marken innan Taylor ens hinner andas meningen ”get the fuck down on the fucking ground right fucking now”), de snyggaste numren från ”All Hope Is Gone” likaså och backdropen som hyllar bortgångne basisten Paul Gray är givetvis med den också.

Slipknot levererar en storartad show på alla sätt och det är rent av så jag funderar på om de konstanta eldpelarna som slickar scenen verkligen behövs när resten är så kompetent och showartat, men det gör de givetvis. Alla delar har sin plats i det spektakel som är Slipknot och jag kan inget annat än älska det den här natten.

När outrot Til We Die ljuder i högtalarna är jag hänförd.