Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Avantasia
The metal opera, 2001
Skivbolag: AFM Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2001-12-12
Hemsida: www.tobiassammet.com

Tobias Sammet - för de flesta känd som frontfigur i tyska Edguy - hade länge gått och funderat på såväl storys som musik som inte riktigt passade att släppa med bandet Edguy. Det hela slutade med att han skrev en hel hårdrocksopera, döpte den till Avantasia och samlade ihop världens bästa power metalsångare för att sjunga de olika rollerna.

Det är lika bra att säga det direkt, bättre pudelmetal än så här har jag aldrig hört. Nog för att Gamma Ray, Edguy och Rhapsody har släppt ifrån sig gnistrande alster, men de kommer inte ens i närheten av det här. Avantasia är så långt bort från patetiskt Hammerfall-harvande det går att komma och gästsångarnas röster lyfter till drömska höjder om vart annat.

Musiken är storslagen, pompös och oerhört luftig. Tobias Sammet har skrivit alldeles underbara metallåtar och arrangemangen är magnifika. Hela skivan skulle varit otroligt njutbar om det bara varit Sammet själv som spelat in den. När han nu har namn som Michael Kiske, David Defeis och Kai Hansen i gästrollerna kan ni ju tänka er hur det låter.

Alla som är någorlunda insatta i power metal - eller heavy metal för den som hellre vill kalla det så - vet att det inte är särskilt hårt. Visserligen riffas det ganska tungt och de dubbla baskaggarna dundrar, men tyngdpunkten ligger ändå på melodierna. Sammet vågar i sina kompositioner avvika från de upptrampade pudelstigarna vilket ger förträffligt resultat. Låten Inside är ruskigt lik något som Elton John skulle ha kunnat spela in och i Farewell hör vi irländska folkmusiktoner som låter precis hur bra som helst.

Jag har säkert låtit väldigt lyrisk så här långt i recensionen och faktum är att jag nog är det, men det finns dock några saker att klaga på. Att storyn är vanligt fantasydravell kan jag smälta, det är ju ändå musiken som är det primära. Men att det här och där har stuckits in onödiga instrumentala stycken - oftast enbart syntheffekter - mellan låtarna tycker jag inte alls om. Hade Sammet bara kunnat hålla fingrarna borta från sådana snedsteg som är väldigt vanliga i pudlarnas värld hade han fått en femma, nu måste jag dock hålla in den.

Avantasia är en fenomenal hårdrocksopera och Tobias Sammet är en utomordentlig låtskrivare. Det här är en skiva jag uppmanar alla att inhandla, vare sig de är metalfreaks eller inte. Musiken är lättillgänglig och oerhört storslagen, något som skulle kunna bli fånigt, men som istället blir genialiskt. Och det bästa av allt, historien är inte slut i och med det avslutande spåret The tower som mäter knappa tio minuter. Det kommer en uppföljare - Avantasia 2. Jag längtar redan medan munnen vattnas och jag tänker på de sammetslena herrösterna som återigen kommer fylla min stereo.