Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Miseration
Tragedy Has Spoken, 2012
Skivbolag: Lifeforce Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2012-07-11
Hemsida: facebook.com/miseration.official

Åttasträngade gitarrer skryts det om i presstexten. Gitarrer som enligt utsago ska ge “väggen av distortion en särskild elegans”. Jag vet inte jag, det verkar i själva verket bidra till en grumlig och otydlig ljudbild.

Christian Älvestam brukar i normala fall ha en tendens att ta extremt stor plats i de produktioner han medverkar i - enbart på gott, då han är en del av världseliten i sin gebit. På “Tragedy Has Spoken” är han inte särskilt framstående, varken i produktionen eller i sin insats. Kanske är det så att han och tidigare nämnda gitarrelegans krockar å det grövsta, men Älvestam tycks uddlös, både vad det gäller framförande och frasering. Missförstå mig rätt, Älvestams lägstanivå är fortfarande högre än mycket av den skit som släpps ut på marknaden, men med hans CV finns det höga förväntningar som inte infrias.

Det känns som att det går igenom hela skivan faktiskt. Med bandets CV finns det höga förväntningar som inte infrias. Det är alldeles för få minnesvärda tillfällen längs den 42 minuter långa färden, och det dröjer faktiskt ända till spår nummer fyra, Ciniphes, innan jag hittar någonting som faktiskt fängslar mig. Det gör mig än mer frustrerad. Låten är nästan löjligt stark i sammanhanget. Tillsammans med On Wings of Brimstone står den för skivans behållning.

Instrumentalt är skivan otroligt väl framförd, vilket på något sätt också gör sitt till för att jag ska känna mig lurad på konfekten. Det är utan tvekan proffs vi har att göra med, så varför har de inte haft en mer kritisk inställning till sin produkt?

Sammanfattningsvis känns “Tragedy Has Spoken” forcerad. Det är verkligen inget hafsverk, men jag tar hellre ett dåligt producerat verk av ett band som brinner för varje enskilt riff än denna oinspirerade löpande bandet-döds. Nu kanske någon muttrar “Hur kan en sådan sågning generera ett så relativt högt betyg”? Jo, det är enkelt. “Tragedy Has Spoken” är inte en dålig skiva, men den genomsyras av en känsla av att den borde varit bättre. Rejält mycket bättre.