Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Watain
Opus Diaboli (DVD), 2012
Skivbolag: His Masters Noise Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2012-05-13
Hemsida: www.templeofwatain.com

Grundtanken var att ”Opus Diaboli” kort och gott skulle vara ett förevigande av black metal-gängets 13-årsfirande på Münchenbryggeriet i Stockholm. Men utgåvan fick eget liv och utvecklade sig till något helt annat. En förklarande resa genom Watains 13 år som orkester.

Nu skrapas det visserligen bara lite på ytan och merparten av den drygt 80 minuter långa filmen utgörs ändå av konsertmaterial från den berörda spelningen. Det låter bra, det ser intensivt ut och efterarbetet med ljudet får det att låta som en riktigt frän upplevelse. Precis som det faktum att konserten filmats ur många olika vinklar med många olika kameror.

Corpse painten rinner svettigt mer och mer ur ansiktena på bandmedlemmarna ju fler låtar de avverkar på den av brinnande symboler belamrade scenen. Man har lyckats fånga livekänslan (eller ska vi säga ritualkänslan?) på ett bra sätt här. Men det är ändå de övriga delarna av ”Opus Diaboli” som gör att den sticker ut.

Med hjälp av små poem som ibland angränsar till ren predikan berättar Erik Danielsson ömsom viskande ömsom reflekterande om Watains innersta väsen. Detta ackompanjerat av snygga bilder som närmast får mig att associera till konstfilm. Det är ormar, det är blod, dyster natur och sångaren själv utförande diverse rituella handlingar. Snyggt är förnamnet även om jag kan tycka att den text som läses upp mest framstår som staplande av fina engelska ord.

Detta kombineras med intervjudelar (om det verkligen är en intervjusituation kan dock diskuteras, några frågor hörs aldrig och sångarens svar känns trots ett dramatiskt framställande ganska skriptade) där Erik Danielsson chosefritt och utan sitt liksmink berättar historien om Watain. Kort om dess historia, kort om dess väsen, kort om dess olika logotyper. Det är ett skrapande på ytan som passar utomordentligt för den som inte är så insatt i bandets värld.

”Vissa ser oss nog som pretentiösa” konstaterar sångaren och ja, delar av den här DVDn framstår faktiskt som ganska pretentiös och sökt, men samtidigt finns något kittlande där. Något kittlande som inte hinner dö ut under den föredömligt korta speltiden om 80 minuter.

Med följer också hela konserten från Münchenbryggeriet den 4 november ifjol på två cd-skivor. Återgiven med fördelaktigt fett ljud.