Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

The Knife
Silent Shout, 2006
Skivbolag: Rabid Records
Av: Christian Stenbacke
Publicerad: 2006-04-04
Hemsida: www.theknife.net

Vill man framstå som en cool, något svår, men ändå inbiten musikfantast av indierang ska man alltid namedroppa något som har med The Knife att göra. The Knife snackar man inte skit om, det är förståligt om inte alla förstår vad det hela handlar om, musiken är heller inte till för alla att förstå. Rent dravel. Jag tänker här och nu snacka skit om The Knife, ett band som är för svårt för sitt eget bästa.

Jag blundar ändå inte för att The Knife har haft sina stunder, ”Deep Cuts” är en bra skiva, Heartbeats är en bra låt och grammisen 2003 för årets popgrupp kan jag acceptera. Men att tillskriva dem den otroliga kultstatus de ändå har fått går jag inte alls med på. Det finns de artister som hela tiden försöker utvecklas och ser varje album som ett avslutat kapitel för sig. Istället för att reproducera något som man vet går hem ger man sig in på nya outforskade områden. Det är inget fel i detta, men man måste akta sig för att gå för långt.

”Silent Shout” är en svårtillgänglig skiva, för det mesta. Titel- och tillika singelspåret Silent Shout är ”The Knife” för mig, indie-elektro med ett mörkt stråk av just mörker men ändå inte helt otillgängligt. Låtar som Neverland, Forest Families och Marble House har sina stunder även om det hela har en tendens till att bli alldeles för monotont och upprepande, även för att vara låtar av The Knife. Jay Jay Johansons insats i Marble House bidrar dock med extra nerv och intensitet.

Det är i resterande låtar det hela brister. I jakten på att vara kreativa och nyskapande förlorar de sig helt i ovidkommande beats och rent usla rytmer. Låten One Hit känns bara som rent nonsens, det finns säkert något syskonen Dreijer vill förmedla här men vad det än är går det inte fram. Allt för många låtar på skivan passar in på just den här beskrivningen. I avsikten att vara svåra blir det hela för svårt.