Recension - Skiva
Det är lätt att fascineras av
The Knife och uppskatta deras ovilja att kompromissa med sin musik. Om det nu kan ses som en kompromiss att inte göra lättillgänglig musik, jag tror att många fans vill ha en ny
Deep Cuts men att en lika stor andel av The Knifes anhängare skulle hylla vilken musik som helst som skulle vara signerad syskonen Dreijer.
En jämförelse kan göras med
Neil Young som även han kan skifta från att göra lättillgänglig pop i ena stunden medan andra stå med ryggen mot publiken och strunta fullkomligt i att skriva melodier. Oavsett vilket uttryck han väljer hyllas han ständigt och man talar om artistisk integritet vilket är ett uttryck som ofta uppkommer när musikrecensenter även ska beskriva The Knife.
Att göra musik för sin egen skull och inte följa efterfrågan respekterar jag men när The Knife släppte första smakprovet från nya skivan ”Shaking the habitual” i och med låten
Full of fire tyckte jag det lät pretentiöst och oinspirerat. Låten hyllades på musikbloggar och folk kommenterade att trummorna var genialiska och att texten var bland det bästa The Knife skrivit. Själv orkade jag knappt lyssna klart på singeln och undrade ifall någon skulle bry sig om låten ifall det inte var ett stycke musik skrivet av just The Knife.
Jag tycker fortfarande inte om
Full of fire men som tur är det en av skivans svagaste låtar. Resten av albumet låter som om syskonen gör sitt yttersta för att spela ut hela sitt register och det låter som de tagit influenser ifrån skilda artister och band som
Can,
Throbbing Gristle, och
Salem. Resultatet blir en svårlyssnad, psykedeliskt och monoton electro som i sina stunder är beroendeframkallande.
Melodierna har fått lämna plats åt rytmerna vilket både är till The Knifes fördel men även nackdel. Den nästan 18 minuter långa
Old dreams waiting to be realized känns tröttsam och ibland saknar jag popelementen som gjorde förra albumet ”Silent Shout” till en sådan bra skiva.
Samtidigt känns det befriande att The Knife vågar utvecklas och inte gör det väntade. Överlag är ”Shaking the habitual” en lyckad experimentell uppvisning som är som bäst när melodierna får ta stor plats. Som i skivans höjdpunkt
Raging Lung är där Karin Dreijer visar upp vilken fantastisk sångerska hon är till kompet av ett pulserande beat.
Relaterat
Arvikas vassaste band 2006
Årets bästa skivor 2006
The Knife (2006-01-01)
The Knife (2006-07-14)
Kommentera
Inga kommentarer