Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Ebba Forsberg
S/t, 2006
Skivbolag: BonnierAmigo
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2006-09-12
Hemsida: www.ebbaforsberg.com

Det är verkligen synd att Ebba Forsberg i några spår från plattans mitt och framåt faller in i lite väl såsiga arrangemang. Släpiga kompositioner som saknar bärande melodi och vars enda styrka är Ebbas känsliga sångröst. Hade det inte varit för de spåren hade detta självbetitlade verk varit en riktig kanonskiva.

För när Ebba är som bäst är det här fenomenal nattmusik. Det är låtar som skulle passa utmärkt för att ackompanjera en lång, ensam biltur genom ett öde nattlandskap. Låtar som griper tag och hjälper mig att jobba ytterligare en lång stund in på småtimmarna. Ebba Forsbergs småledsna serenader med röst och piano i centrum har alla förutsättningar att tilltala en småtrött lyssnare.

Boy you own me är en alldeles lysande melodi med allt vad melankoli, refräng och välkryddat arrangemang heter. Därpå följande Hey (som även kan höras i nu bioaktuella kärleksdramat ”New York Waiting”) är också en fullträff som gräver än djupare i melankolins mylla.

I några bitar sniffar Ebba tillsammans med inspirerande producenten Love Olzon rent av på jazz. Det är stimulerande och framförallt vackert. Sångerskan vågar luta sig tillbaka på sin säkra sångröst och förmedlar otvunget hela sin själ genom stämbanden. Långa stunder är det nästan så jag ryser när ”Ebba Forsberg” ackompanjerar mörkret.

Men så var det, det där med de tröga utfyllnadsspåren. Låtarna som gör att jag inte bara kan se till de gnistrande kompositionerna och som gör att skivan haltar något. Trots en lång karriär och några viktiga album framstår Ebba Forsberg på sitt självbetitlade album fortfarande som en oslipad diamant. Det spretar kvalitetsmässigt lite för mycket. Med låtar enbart av samma dignitet som Boy you own me, Hey och Kiss of life hade skivan ägt mig fullständigt.