Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Billie the vision and the dancers
I used to wander these streets, 2008
Skivbolag: Love Will Pay The Bills
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2008-06-24
Hemsida: www.billiethevision.com

I Lily from the Middleway Street känner jag igen Billie the vision and the dancers. Där hörs brottstycken av det frenetiska sound jag förknippar med Skåneorkestern. Tokigt svängande pop med spexiga rytmer och ett oemotståndligt sug. Det är inte alls lika påtagligt som på tidigare plattor, men hörs i nämnda låt och Danmarks-hymnen Stuttering Duckling.

I övrigt har bandet gått i en betydligt lugnare riktning. Det är till en början överraskande, men när bitarna efter några lyssningar börjar ramla på plats inte ett dugg sämre än vad de är i upptempoformat. Det låter som om Billie the vision lagt ner mer tankemöda på sina låtar den här gången. Tuta och kör-mentaliteten har lagts på hyllan till förmån för ett mer dynamiskt material.

På ”I used to wander these streets” arbetar gruppen mycket mer med nyanser och Lars Lindquist som egentligen inte är mer än en godkänd sångare visar att man kan göra vackra saker även med begränsade resurser. Swedish sin kan rent av vara det bästa gruppen någonsin åstadkommit. Det är en alldeles fantastisk ballad där allt faller på plats för gruppen.

Sen kan man förstås tala om att Billie the vision and the dancers till viss del övergivit sin pryl och att det nya materialet förmodligen inte passar alls lika bra in i det svettiga livesetet. Det är klart att några fler dansanta bitar inte hade skadat, men den nya inriktningen är fin. I ett av medelspåren – You’re not giving up on me – finns, som ren kuriosa, paralleller till en viss Lady Madonna att finna.

Om ett lugnare uttryck fått Billie the vision and the dancers att sluta sjunga om transan Pablo? Vad tror ni? Vi snackar inte om att slänga bort ett helt koncept här…