Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Nickelback
Silver side up, 2001
Skivbolag: Roadrunner Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2002-02-17
Hemsida: www.nickelback.com

Som alltid när en viss genre får ett uppsving i media ploppar det upp hundratals band som spelar den typen av musik. Tidigare är det inte många som brytt sig om Nickelback, men i och med att en våg av mjukisrock drar över världen med band som Staind och Creed i spetsen har de blivit en av Roadrunner Records huvudprioriteter.

Ärligt talat är Nickelback grymt överhypade. How you remind me är visserligen en komplett låt som sätter sig i skallen och som blivit favorit hos radiostationerna. Men genom en hel skiva håller de inte. Deras rock är alldeles för ordinär och osexig för att intressera. Av tio låtar är det tre - fyra stycken som får det att tända till och det är alldeles för lite. Till skillnad från How you remind me saknar det övriga materialet melodikrokar och trallvänliga refränger. Det är varken hårt eller mjukt, snabbt eller långsamt, det bara mal på och är hur ointressant som helst.

Jag är inte särskilt förtjust i när band ska leka bror duktig och det gör verkligen Nickelback. Var och varannan låttext är proppad med moralkakor som jag garanterat klarar mig utmärkt utan. För att citera Nickelback, "I felt like shit when I woke up this morning". Antagligen var det för att jag somnade till "Silver side up".