Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

ViVi
Unrewinded, 2012
Skivbolag: BrightLight Music
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2012-02-12
Hemsida: www.viviofficial.com

Jag förstår inte varför så många artister slarvar så infernaliskt med paketeringen av sin musik. Att när man lagt ner så mycket omsorg och omtanke på musiken nöja sig med att bara hafsa ihop nån ful bild med fula färger och töntiga teckensnitt när omslaget ska sättas ihop är obegripligt. Jag tror inte folk förstår hur viktigt det är med en helhet och att precis allt är tilltalande, även om skivor inte säljer längre. Även på nätet är det viktigt med en snygg framtoning.

Debuterande ViVi har samarbetat med hotshots från USA och kokat ihop ett i många hänseenden väldigt piggt och bra album. Men hon väljer att presentera det med ett omslag som är så mossigt att det garanterat skrämmer iväg många lyssnare (ja, ni kan ju se det här ovan). Ett typiskt sådant där omslag som man hittar på gamla LP-skivor i second hand-handlarens reaback, garvar åt en stund och kanske köper för att lyteskomiskt ge bort till någon polare. Ni fattar precis. Hur tänkte den som satte ihop detta vedervärdiga? Och hur tänkte ViVi som godkände det?

Hade det inte varit för att jag tagit på mig att recensera plattan ifråga är det mycket möjligt att jag valt bort den redan på omslaget. Så flyktigt är dagens musiklyssnande, så viktigt är det att attrahera på alla plan, inte bara med tonkonsten.

Men lyckligtvis lyssnar jag. Paradoxalt nog döljer sig popmusik som är både ungdomlig och fräsch bakom det så mossiga omslaget. ViVi har kanske inte världens mest intressanta sångröst men hon sitter på ett gäng radiodängor som är så väl utmanande som trallvänliga. Med en viss mogenhet i botten (ännu en paradox!).

Det är svalt, det är melodiöst och rytmerna är tydligt utkarvade. Att singeln Lucky Bastard fått skapligt radiofäste är inte alls förvånande och Got It All Going är en riktigt frän liten stänkare. ViVi lyckas i sina bästa stunder göra slick radiopop utan att det blir så där lismande och inställsamt. Det känns långa stunder riktigt ärligt och det är ”Unrewindeds” största styrka.