Recension - Skiva
Jag försöker vara öppensinnad, jag försöker vara tolerant, jag försöker ge
Oddjob och "Luma" en chans. Men det går liksom inte. Hur mycket jag än anstränger mig får jag aldrig ordning på begreppet improvisationsjazz. Vad mig anbehagar låter det som om någon stängt in tio små dvärgschimpanser i en musiksal, de klingar och plingar på allt vad det kommer åt. Givetvis kan jag inte vara såhär naiv och enkelspårig när det gäller en musikform som svensk jazz, det ingår att man antingen gillar den eller också gör man det inte, så jag gör ett försök att rycka upp mig.
Oddjob består av idel ruskigt duktiga musiker. Janne Robertsons duttar trummor, Peter Forss konstruerar den ena komplexa basslingan efter den andra medan Goran Kajfes, Per ”Ruskträsk” Johansson och Daniel Karlsson tar hand om trumpetande, saxofonspelande och pianoklinkande. Människor som spelat med välmeriterade akter som
The Cardigans,
Bo Kaspers Orkester,
Eric Gadd och
Lisa Nilsson. Den självbetitlade debuten renderade en grammis, skiva nummer två, "Koyo" ytterligare en nominering och som grädden på moset har även "Luma" blivit nominerad inför årets grammisutdelning. Det råder alltså ingen tvekan om att Oddjob har såväl gott anseende som känsla för att utveckla sin musik.
Men jag har fortfarande svårt att se denna storhet när jag lyssnar på "Luma". Jag förstår inte syftet ännu. Hur och när lyssnar man på intrumentaljazz? Är det bakgrundsmusik, salongsmusik eller bara-på-med-hörlurarna-och-dröm-dig-bort-musik? För mig låter denna improviserade enkelhet just så otroligt enkel att jag har svårt att förstå varför det skulle vara så, uppenbarligen, speciellt. Det går knappast några rysningar genom min kropp, jag stampar inte ens takten, jag är bara fundersam.
Det irriterar mig något fruktansvärt att det verkar som om så många andra har förstått grejen, det får mig att känna mig dum, men tillslut måste jag helt enkelt ge upp. Jag kommer inte att förstå Oddjob och deras musik. För att använda en välanvänd klyscha, folk må tycka att det är bra, men Oddjob och "Luma" är inte min kopp av improvisationistiskt jazzté.
Kommentera
Inga kommentarer