Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Henric de la Cour
S/t, 2011
Skivbolag: Progress Productions
Av: Anna Enkvist
Publicerad: 2011-11-18
Hemsida: myspace.com/henricdelacour

Det är 10 år sedan Yvonne, det enda bandet i Eskilstuna som kunde tävla med Kent om vilket band som tillslut skulle stå främst i ledet som stadens musikstoltheter, gick i graven och nu debuterar bandets sångare och frontman med ett självbetitlat soloalbum.

Det är inga vidare muntra toner som finns med på debuten. Det innehåller ett dunkelt svårmod som får några ljusglimtar tack vare att det är sammanflätat med en melodiös synthbaserad ljudbild. Det här är svart pop som andas lika mycket The Cure som Joy Division när de båda banden var som bäst och mörkast.

I låten 80s sjunger Henric de la Cour att vi har blivit begravda i 80-talet, något som inte bara stämmer med själva låten och dess titel men även med albumet i helhet, för 80-talssyntharna leker fritt i den mörka domedagsliknande gothpopen.

Trots ett tungt och dynamiskt sound känns det minimalistiskt men framför allt stilrent. Det är inga onödiga utsvävningar för att testa vilket sätt man bäst kan skapa musik som når fram och berör. De la Cour skiter i vilket, kör sitt eget race, gör den musik som han vill höra och dundrar fram med en slutprodukt som mycket väl skulle kunna uppfattas som daterad, men levererar den med en övertygelse som får det att kännas helt rätt.

Om det är någon som ska göra synthpopen stor i Sverige igen så är det banne mig ingen annan än Henric de la Cour.