Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Universal Poplab
Seeds, 2008
Skivbolag: Wonderland Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2008-06-15
Hemsida: www.universalpoplab.com

Omedvetet eller inte, Christer Lundberg har tagit sitt radioprogram med sig in i Universal Poplab. Då förstår ni precis vad jag menar. Hela ”Seeds” andas politisk korrekthet och brådmogenhet. Alla ska känna sig välkomna, ingen är konstig och precis alla ämnen måste avhandlas på djupaste allvar. Det blir för mycket moral och för lite variation för att jag ska fångas av Lundbergs gäng i albumformatet.

Egentligen är ju trion ganska bra på att snickra trallvänliga synthpoprefränger, det har de visat tidigare med singlar som I could say I’m sorry och Fame & Hate (som inleder den här plattan). Men de vill vara alla lite för mycket till lags och putsar därför bort alla kanter på sina låtar. Ställer man upp tio Universal Poplab-låtar efter varandra på en platta blir det ofrånkomligt enformigt. Det mesta låter helt enkelt likadant.

Skuld till detta har också Lundberg med anledning av sitt textförfattande. Han är mycket för upprepningar. Ena stunden är det no, no, no, no, no andra run, run, run, run eller love, hate, love, hate, love. Efter några låtar kan man stuket. Lägg därtill att mycket av lyriken avspeglar innehållet i nämnda radioprogram och ni förstår att det snabbt blir tröttsamt. I alla fall om man söker något som sticker ut.

Att Universal Poplab är ett singelband är väl bara att köpa – både The way things work och On the run som i det här sammanhanget mest framstår som skval hade klarat sig utmärkt på egen hand – men att de nöjer sig med (eller går in för?) att vara så slätstrukna är lite störande. Man behöver inte tilltala alla hela tiden. Att våga låta musiken treva en aning utanför den trygga formeln är inget fel. Om Universal Poplab bara levde lite mer som de lär hade ”Seeds” faktiskt låtit en aning annorlunda. Förmodligen mer spännande.