Joyzine

[stäng]

Krönika

CD-fetisch

Jag, i egen hög person, är nästintill den enda jag känner som spenderar merparten av sin månatliga inkomst på CD-skivor. Min samling har växt sig ganska rejäl på senare dagar, och även om de flesta blir imponerade när de ser de underbara hyllorna får jag ofta frågan: varför just CD? Samtidigt som jag förstår varför CD-skivor är ett ganska värdelöst och tråkigt medium så ser jag personligen inget bättre sätt att betala för musik.

Innan jag presenterar mina saftiga argument, eller snarare mitt försvarstal, kan jag förklara att den största anledningen till att jag fortfarande köper CD-skivor är att jag vägrar göra mig av med saker. Min musiksamling började med CD-skivor, och det var så klart slöseri att lägga undan saker jag bränt min månadspeng på så många gånger – här skulle det fyllas på. Skivorna åkte med överallt, till Turkiet tillsammans med pappas bärbara spelare som jag till slut slet ut. Sedan dess har jag aldrig funderat över att införskaffa min musik på något annat sätt.

Att dra ”jag vill stötta bandet”-argumentet brukar inte fungera nu när man kan köpa sin musik på iTunes eller använda Spotify, men seriöst, hur kul är det att ha sin musik på ett så osäkert ställe? Och är det inte opersonligt med en massa filer i datorn som man inte håller reda på? Plötsligt är vi inne på artefakt-argumentet. Inköpet av varje skiva har en historia som man förhoppningsvis kan förknippa med någon rolig anekdot, händelse eller resa. Vilket i princip är det bästa med att samla på saker.

Efter att ha tjatat mig igenom detta brukar jag ofta få frågan om varför jag inte köper LP-skivor. Det gör jag i viss mån. LP-skivor är tufft, och perfekt att hänga på väggen, men att köpa nya utgåvor på LP för dubbla priset jämfört med CD är i mitt fall värdelöst när jag inte har några ordentliga högtalare bortsett från i datorn. Och dit kan jag helt enkelt inte transportera mina LP-inköp. I slutändan är det ju musiken man vill åt.

Kort sagt – CD-skivan är död, länge leve CD-skivan!

Jesper Robild 2012-03-23

Kommentera

Jesper, 2012-03-30 18:52:41 (184.74.171.246)

Visst ar det samma amne, men jag vill forsvara CD-skivan i samtid och inte bara blicka tillbaka pa dess dod. For mig ar hoppet inte ute! Om jag (mot formodan...) far brist pa fantasi kommer det markas tydligare forhoppningsvis, har tvekade jag inte en sekund pa amnesvalet eftersom detta ar bland det viktigaste statement jag vill lyfta fram i form av en kronika. Hur som helst, tack for hinten, jag ska sluta forsvara mig och bladdra igenom andra kronikor innan jag skriver min nasta.

Paul, 2012-03-30 17:28:13 (213.113.166.1)

Den jag syftade på var "Minnestal till en gammal vän"

Jesper, 2012-03-29 18:27:12 (184.74.171.246)

Kan till mitt forsvar saga att jag (nonchalant nog?) last tva-tre andra kronikor pa hemsidan, har bara skrivit for Joyzine i 10-12 veckor. Minns du vad den hette?

Paul, 2012-03-29 09:59:53 (81.235.159.116)

Temat i din krönika känns igen. En liknande krönika publicerades här för inte alls länge sen. Visst kan man bli inspirerad av andras inlägg men det här känns i sammanhanget som brist på egen fantasi.

Jesper, 2012-03-23 17:34:52 (184.74.171.246)

Na, om 60 ar har jag forhoppningsvis haft tid nog att njuta av min samling! Min gissning ar att oddsen for en crashad harddisk ar storre an en lagenhetsbrand. Och det gar ju faktiskt att importera sina CD-skivor till datorn, sa da har man plotsligt musiken pa tva stallen. Tror inte min dator hade overlevt en brand heller dock...

Ayla, 2012-03-23 11:25:40 (122.155.37.62)

CD har en begränsad livslängd och sättet att läsa data förändras ständigt och om 60 år är det inte säkert man kan läsa en cd utan specialprogramvara. Och brinner din lägenhet så lär du inte ha en skiva kvar sen. Notering apropå säkerhet.