Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Illdisposed
Kokaiinum, 2001
Skivbolag: Diehard Music
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2001-10-10
Hemsida: www.illdisposed.dk

Dansk metal är inte särskilt mycket att hänga i julgranen. Att Illdisposed är det största bandet i vindkraftverkens land understryker detta väldigt tydligt.

Jag är en stor vän av fläskiga riff som verkligen slår emot lyssnaren som en köttmur. Illdisposed har många sådana att bjuda på "Kokaiinum", men de förstör okänsligt många av sina fina uppslag. Det som verkligen kunnat bli mäktig death metalkonst mals ner till korta intron, outron, mellanspel och allt annat än långa verser och refränger. Bandet fokuserar sig heller inte på tyngd eller tempo och hamnar i någotslags ingenmansland där de harvar fram sina sönderslitna death metalkompositioner.

Det största problemet med den här plattan är dock inte att låtarna inte riktigt håller måttet. Stundtals låter gitarrmattorna riktigt bra och en handfull låtar går det faktiskt att skaka sönder nacken till. Nej, Illdisposeds stora problem stavas Bo Summer. Vokalisten är så gott som talanglös och gruffar sönder skivan. Hans grötfyllda hals gör inte musikerna rättvisa och gör att man generat försöker övertyga sig om att han inte menar allvar. Tyvärr gör han det.

"Kokaiinum" är egentligen ingen sopig skiva, men att det här är det bästa danskarna har att bjuda på är sorgligt. Kanske går alla replokalsbidrag i landet till Olsen Brothers polare.

Som avslutning vill jag sia om att Fear Bill Gates kommer vara med och konkurrera om titeln som årets låttitel.