Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Iguana Party
Lyckliga land, 2003
Skivbolag: Ägg Tapes & Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2003-05-20
Hemsida: www.iguanaparty.se

Så var dessa herrar från Borås tillbaka igen och det ska uppriktigt medges att jag sett fram en hel del emot det här släppet. Bandets förra ansträngning ”Förlorarnas bar” var en glädjande uppvisning i poppunk som satt ribban högt för kommande bravader. En ribba som ”Lyckliga land” inte riktigt når upp till.

Här finns briljanta låtar (Vem är barnet, Naken och Gud i sin värld) som lätt kan konkurrera med de bästa styckena från förra albumet och med en extra gitarrist i sättningen får musiken mer och välkomnad kräm. Men det är för många spår som inte säger någonting, anonym utfyllnad som jag ärligt talat inte hade förväntat mig av Iguana Party. Men när det fungerar finns det inget att klaga på och boråsarna har onekligen utvecklat ett eget sound som jag är mer än svag för.

Jag tycker precis som jag skrev i recensionen av ”Förlorarnas bar” för några år sedan att Mikael Karlsson sjunger bra och han skriver inte minst lysande texter. Många tänkvärda åsikter förs på tal, men aldrig som mässande eller pekpinnar. Allt vävs in i intelligenta formuleringar och blandas upp med charmig humor. Faktum är att delar av texterna skulle kunna brytas ut och användas som poesi. När Ulke retirerat och mest ägnar sig åt trötta återföreningar av Strebers och Per Granbergs penna börjar rosta mer och mer är det uppenbart att herr Karlsson skriver bäst punklyrik i Sverige.

Det är helt klart på det sättet att ska du ha en trallig punkplatta i år är det den här du ska ha. Den popinfluerade punken som bjuds är både finurlig och upplyftande. Men jag råder dig också att kolla upp ”Förlorarnas bar” då ”Lyckliga land” inte når riktigt hela vägen fram.