Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Elin Sigvardsson
A Fiction, 2007
Skivbolag: Bolero Records
Av: Johannes Ådén
Publicerad: 2008-02-08
Hemsida: www.elinsigvardsson.com

Ett leende sprider sig på mina läppar när jag ska lägga in fröken Sigvardssons nya album i musikbiblioteket på min dator. Anledning? Som genre kommer det upp ”Easy Listening”, och även om de där genrerna om inte jämt så i alla fall merparten av gångerna är hyfsat missvisande nickar jag ändå belåtet och tänker att jag också skulle ha klassificerat det som det om jag själv hade fått bestämma.

För lätt att lyssna är det, nästan lite för lätt. Även om ”arrangemangen har blivit mer komplexa” och ”det har blivit mer popmusik” gör Elin, nu med mellannamnet Ruth, fortfarande lättlyssnad musik som helst av allt verkar vilja gå in genom det högra örat och ut genom det vänstra. Eller vice versa om man nu hellre vill ha det så. Ni vet, sådan där musik som skulle platsa som introduktionsmusik till en ny gäst i Go’ kväll eller liknande. Elin, vi har faktiskt hört det så många gånger förut att det bara blir tjatigt.

I och med skivtiteln ”A Fiction” vill hon bjuda in lyssnaren till en annan värld. Just nu känner jag mig dock exkluderad från den inbjudna skaran. Jag har inte lyckats besegra muren för att komma över till andra sidan och se att gräset faktiskt är grönare där. Möjligtvis kan jag om ett par månader igen - om jag väljer att ge skivan en andra chans (vilket förvisso inte är så troligt) – komma ut på den gröna ängen och låta albumet tilltala mig. Nu låter jag det bara, ofrivilligt, vagga mig till sömns.

Förutom hissmusik och sövande är P4-pop också ett ord som dyker upp i huvudet, speciellt under duetten med Magnus Carlson. (Om ni vill lära er skillnaden mellan Weeping Willows-sångaren och dansbandsgossen, tänk då att WW-Magnus stavar sitt efternamn med ett s, det gör inte den andra.) Magnus gör ett förvånansvärt svagt gästspel om vi tillåts jämföra med, säg, hans soloplattor. I How You Dug Your Own Grave använder sig Elin av Elliott Smith-dubblad röst. Inget ont om Elliott men det enda dåliga med hans produktion var just den signifikativa dubblade rösten. (Jag är rockjournalistiskt inkorrekt, känn på den!) Men någonting händer under skivans sista del. Crescendo staplas på crescendo för att explodera i klimaxet Little Man. En värdig avslutning på en ovärdig skiva.

Tillägg: jag hoppas att Elin är bättre live än i studio.

Relaterat

Elin Sigvardsson (2007-07-05)
Elin Sigvardsson (2005-03-23)

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlägg:

Gorillan, 2008-02-28 10:56:03 (194.17.178.160)

En sund och vettig recension...

amanda, 2008-02-11 20:10:53 (83.249.31.68)

lämna grabben ifred, han får väl tycka som han vill?

Johannes, 2008-02-09 10:23:50 (85.8.33.33)

Haha, det kan jag ge ett mycket enkelt svar på: jag har fått i uppdrag av skivbolaget att recensera skivan. Då står det mig fritt att tycka vad jag vill om den, så länge det inte är några personliga påhopp. Jag tycker inte att skiva är bra; du tycker att den är det. Ska vi respektera varandras åsikter nu?

Du har ju egna artistdrömmar, 2008-02-08 19:40:38 (81.234.135.121)

Varför ägnar du dig åt denna avundsjuka yttring?

Johannes, 2008-02-08 19:26:13 (85.8.33.33)

Jag vet inte riktigt varför du använder dig av olika namn när du skriver. ditt ip-nummer syns ju likväl... och det där med gästboken får du ta med chefen på bygget, micke

Duran, 2008-02-08 19:21:05 (81.234.135.121)

Ganska fräckt av dig att använda artisternas gästböcker för att marknadsföra din smuts.

Så här låter hans pojkband, 2008-02-08 19:17:32 (81.234.135.121)

Du lyssnade 12-13 ggr men förstod inget. Det finns nog inte mycket hopp för dig i april vid livespelningen heller.

Musse Combo, 2008-02-08 19:12:26 (81.234.135.121)

Bra band ...fniss

Johannes, 2008-02-08 19:03:26 (85.8.33.33)

Det är väl bäst att jag bemöter det här inlägget också: jag har lyssnat på skivan säg 12-13 gånger under en 2-veckorsperiod. Uttrycket en andra chans är mer ett bildligt uttryck. I april ska jag se elin live, det ska bli mycket intressant.

Eva, 2008-02-08 18:59:33 (85.226.102.212)

Vilken usel recension! Citat "om jag väljer att ge skivan en andra chans...". Ja, det är bara radiopop som går att ta in första gången man hör den. Riktigt bra musik (som man inte tröttnar på efter en vecka) kräver fler lyssningar, vilket även gäller "A fiction". Så jag tycker absolut du ska ge den en andra chans... Det är en kanonskiva som bjuder på djup och variaton. Vi har INTE hört den förut, vilket recensionen menar. Den är unik! Och, slutligen måste jag ändå säga: Det spelar ingen roll hur bra skiva Elin skulle göra, INGENTING kan slå att höra henne live! Det är magiskt...

Johannes, 2008-02-08 18:59:18 (85.8.33.33)

oj, är det här den landsomfattande bojkotten av mig. lycka till! för övrigt, lyssna gärna på myspace-länken nedan - bättre än de flesta demoband. eller ja, det fanns visst ingen länk. myspace.com/sameliott, ge det en chans

Så här låter hans pojkband, 2008-02-08 18:47:45 (81.234.135.121)

MySpace.com - Sam Elliott - SE - Pop / Rock - www.myspace.com ...

Vem är den avundssjuke? Jo ..., 2008-02-08 18:45:58 (81.234.135.121)

Tranåskillarna Petter Snive och Johannes Ådén har även detta år fått två av huvudrollerna i en musikal på Sagateatern i Linköping. Den 1 september är det premiär för Fame, något killarna ser fram emot.