Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Elin Sigvardsson
Folkets Park, Norrköping
2007-07-05
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2007-07-10
Hemsida: www.elinsigvardsson.com

Det är proggfest i Norrköping. Arrangören har valt att kalla den för Alternativfestivalen och radar upp en lång rad akter från det förgångna. Det är Träd Gräs Och Stenar, det är Fläsket Brinner, Dan Hylander och Pugh Rogefeldt, med flera med flera med flera. Och mitt bland dessa 70-talsklenoder – Elin Sigvardsson. Det känns malplacerat på något vis. Elins vitala popmusik bland all denna gammelprogg, framförd enbart av nostalgiska syften.

Det märks också på publikuppslutningen. En stund tidigare spelade (eller kanske snarare babblade) Pugh Rogefeldt på stora scenen, då var det fullt. När Elin Sigvardsson kliver på med sitt välsmorda kompband är det halvtomt. Forumet är inte riktigt rätt för henne. Publiken är för åldrad, för sugen på nostalgi för att hon ska ha lätta förutsättningar att arbeta med.

Sångerskan inleder med nya singeln How do you dug your own grave och fortsätter sedan med ett koppel av vackra popbagateller. Dear I sitter precis där den ska och nyskrivna Cold Winter är ett riktigt guldkorn, för att inte tala om Song For Anna. Inget fel på materialet alltså, men det blir lite nyansfattigt. Variationen lyser bitvis med sin frånvaro och i de stunderna är Elin Sigvardsson inte mer än en okej popsångerska. Som då och då gnistrar till.

Förutsättningarna lär dock spela in. Hade publiken varit en glödande hop människor som verkligen gillar och känner till hennes musik istället för en samling nostalgisuktande proggare och hade spelschemat efterföljts så att uppträdande artister inte var tvungna att korta ner sin set hade det förmodligen varit lättare för henne att leverera.

Nu är framträdandet värt all aktning, med tanke på de svala förutsättningarna. Elin Sigvardsson är riktigt bra.