Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Lanterns On The Lake
Until The Colours Run, 2013
Skivbolag: Bella Union
Av: Anna Enkvist
Publicerad: 2013-10-07
Hemsida: www.lanternsonthelake.com

Det finns mycket bra musik som har lyckats leta sig ut genom de tegelbeklädda väggarna i de gamla industristäderna. Det här albumet är ett tydligt exempel på det. ”Until The Colours Run” är uppföljaren till 2011 års kritikerrosade debutalbum från denna Newcastle-baserade sextett. Ljudbilden passar in i årstiden vi befinner oss i just nu då den känns drömsk, filmisk och krispig samtidigt som den återspeglar det mörka, dystra och vackra i deras nordengelska hemtrakter.

Redan 15 sekunder in på albumets inledande och överlägset bästa låt, Elodie, var jag fast. Kontrasterna med lugna partier där sångerskan Hazel Wildes jazzinspirerade röst varvas med distade gitarrer och bultande trummor är en musikupplevelse utöver det vanliga. Gåshuden var ett faktum och den tillsammans med ekot av Hazels glasklara röst när hon sjunger ”My body is weak, bombs are coming” dröjde sig kvar länge.

Albumets övriga spår är inte lika övertygande klockrena som Elodie men är helt klart unika och fantastiskt vackra skapelser var för sig. De svävar, smeker och skär igenom de mörka, tunga industrimolnen och lämnar ljusglimtar efter sig.

Om det är något album som ska vara soundtrack till hösten 2013 så är det detta.