Joyzine.se






Recension - Live

The Living End
West Coast Riot, Göteborg
2009-06-25
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2009-06-28
Hemsida: www.thelivingend.com

Majoriteten av alla bandtröjor är fula. Är det inte att storlekarna som är groteskt överdimensionerade så är det blaffiga tryck på alla möjliga lämpliga och olämpliga ställen eller helt enkelt bara tråkiga, fula eller för stora tryck. Därför är det verkligen synd att det band som har överlägset snyggast plagg i merchförsäljningen är det som är allra tristast på festivalen. Australiens The Living End gör ingen glad annat än klädfantasterna.

Trion, komplett med puttrande ståbas, är inte gjord för att spela på en stor scen i strålande solsken mitt på dagen, det är en känsla som omedelbart infinner sig. Scott Owen kan klättra hur mycket han vill på sitt gigantiska instrument och frontmannen Chris Cheney (en australiensisk look-a-like till den verbale tevekocken Gordon Ramsey) kan spela slidegitarr med en ölflaska tio gånger om, det blir ändå inte särskilt intressant. Kombinationen av speltid, scen och att gruppen sett sina bästa dagar för länge sedan leder till en väldigt fadd eftersmak.

För att knyta ihop spelningen bränner trion av låtar som är tänkta att sätta extra fart på spelningen, men så väl White Noise som West End Riot stöps i samma småtråkiga form som resten av materialet och publiken tänder inte till då heller. Kanske beror det på att The Living End strax dessförinnan försökt mata dem med några hiskeligt jobbiga surfbitar som gränsar till förhatlig rockabilly, kanske på att australiensarna helt enkelt inte hade den bästa av dagar. Om de nu någonsin har några sådana längre?

Dela p� Facebook Dela p� Twitter

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlägg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krönikor
recensioner