Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Mob 47
Emmabodafestivalen
2010-07-31
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2010-08-01
Hemsida: www.mob47.se

Jag kan hålla med om att inåtvändhet och likgiltighet inför publiken kan vara lite fräsigt om det finns ett bra utarbetat koncept i botten, men för det mesta tycker jag att en likgiltighet inför dem som kommit för att lyssna enbart är tragiskt.

Veteranerna i Mob 47, som tog upp tråden igen i mitten av 00-talet, har en tydlig politisk agenda, med åsikter som de skriker ut mot himlen, men som inspiratörer har de noll procent trovärdighet. ”Vi tänkte köra en låt som heter...” är sångaren Åke Henrikssons standardfras genom hela spelningen, inget försök att säga något vettigt, viktigt, eller ens roligt här inte. Och när spelningen väl, efter ungefär en halvtimme, är över sätter gubbarna helt enkelt bara ner sina instrument och släntrar ointresserat av scenen som att de äntligen kan andas ut. En sådan likgiltighet inför om någon bryr sig eller inte är inte klädsamt för något band, allra minst ett som vill framstå som trovärdigt politiskt.

Hur det lät? Jodå, gruppens kängpunk är väl knappast den mest upphetsande, men de svarade för en fet ljubild på bara tre personer och fick det att mullra riktigt skönt några gånger. Tyvärr överskuggas det av att de är så infernaliskt trista, eller ska vi säga ointressanta?, att titta på i övrigt.