Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Lundberg & Dellamorte
Århundradets fest, 2001
Skivbolag: Birdnest Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2001-10-10
Hemsida: www.ljuvmusik.se/lundberg

Det känns på något sätt som om det finns alldeles för mycket vispop förtillfället. Det finns helt enkelt inte gångbara melodier så att det räcker åt alla. Dokusåpa gossarna Lundberg & Dellamorte hör till de stackare som blivit utan bra låtar. Deras försök i fullformat är enbart en grå massa och en uppvisning i potenslöst musikskapande.

När musiken falerar kan vissa låtar ändå höjas av fyndiga och välskrivna texter. Faktum är dock att killarna inte har mycket att komma med när det gäller lyrik heller. Ett bra uppslag som Den sanna historien om Barbie och Ken slarvas okänsligt bort och singeln Bra TV faller platt efter den glimrande första versen.

Angående slagsmålet utanför ryska posten är en alldeles utomordentlig låttitel och texten håller också hög klass. Men jag tycker inte att texten och titeln passar ihop riktigt. Jag ser flera mer passande textscenarier till den titeln än vad Lundberg & Dellamorte konstruerar. Just den låten är dock den som är klart bäst musikaliskt på den här annars platta skivan.

Låtarna saknar helt enkelt hookar. De sätter sig inte på hjärnan och där en gudomlig vispopartist som till exempel Lars Winnerbäck lyckas trollbinda lyssnaren känns Lundberg & Dellamorte enbart konstlade. Det som skulle kunna vara snygga vändningar i låtarna faller platt och känns bara tråkigt. En annan sak jag inte kan låta bli att klaga på är bristen på variation. Inte när det gäller mellan låtarna för de varierar sig - tro det eller ej - ganska mycket. Nej, bristen på variation finns i låtarna. De byggs upp efter det vanliga konceptet, vers, refräng, vers, refräng och så vidare. När både refräng och vers saknar krut, ja då blir det helt enkelt tråkigt.

Det känns som om jag klagat väldigt mycket på den här skivan, men det går faktiskt inte att undvika. Visst, Låter världen snurra och Förhäxad är gångbara låtar, men det krävs mycket mer. Dessutom stör jag mig på gossarnas malplacerade anspelningar på sex i var och varannan låt. Nej, det här duger inte! Skicka tillbaka Lundberg & Dellamorte till musikskolan och låt dem i samma veva gå en prosakurs!