Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Familjen
Siesta!, Hässleholm
2008-05-29
Av: Maria Wikström
Publicerad: 2008-06-03
Hemsida: www.detsnurrariminskalle.com

Det verkar som att varenda besökare på festivalen bestämt sig för att se Familjen. Det var inte riktigt alla, kunde konstateras när rusningen mot Hellström började dagen efter. Hur som helst så är publiken taggad, och värmer av någon anledning upp med att sprida skrålandet av Seven nation army genom folkmassan. Det är lite svennig stämning, igen, från publiken som verkar ha ett aldrig sinande behov av att gasta, gorma och skråla såhär i början av sommaren.

Andreas Tilliander intar sin vanliga plats i en stor hög av sladdar, där han ser ut att trivas som allra bäst, och Johan T Karlsson ålar omkring lodrätt, om man nu kan det. Allt är som det ska, med andra ord och stämningen är på topp. Laddningen håller dock inte riktigt i sig, och mellan Huvudet i sanden och Kom säger dom känns det mest som en lång väntan på Det snurrar i min skalle, som inte helt oväntat inte kommer förrän det är dags för extranummer.

Däremellan hinns det med en del prat om Hässleholm i stil med Lars Winnerbäck spelar hemma i Linköping och alla vill höra honom säga att Linköping är bäst i vääääärlden, typ. Konserten gästas också av en gäst i form av någon tjej som struttar omkring lite på scenen. I stundens kyla, trötthet och väntan dök tanken upp att det är folk som hon som dödade powerdiscon. Såhär i efterhand var det nog inte helt rationellt att beskylla henne för något sådant. Dansurladdningen till låten som tidigare hette något så vackert som Ivanhoe och Rebecca var hur som helst värd väntan.