Joyzine

[stäng]

Recension - Demo

Sengaija
Kanske så hårt att det inte kan kallas för musik
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2001-10-10
Hemsida: -

Vad är det som låter? Jo, det är hardcoregossarna i Sengaija som fullkomligen krossar allt som kommer i deras väg. Detta är en samlingsdemo där låtarna från bandets två första demos "Detta är hardcore" och "Väg 193" finns samlade och det kan inte sägas annat än att det är stenhårt ös från första till sista sekunden.

Sengaija blandar metalinfluenser med någon form av aggressiv hardcore och resultatet är överväldigande. Sången är hela tiden otroligt ilsken och riffen stenhårda. Då och då slår dock bandet av på tempot och låter några partier i låtarna vara riktigt lugna. Plattans allra bästa låt är betitlad Det tär mig och är ett ypperligt exempel på hur bandet blandar lugnt och snabbt med ett alldeles utomordentligt resultat.

Det är förhållandevis lätt att höra vilka låtar som är hämtade från den första respektive andra demon. De lite äldre låtarna baseras på tungt riffande medan de nyare är lite mer nyanserade och varierar mer från hårt till lugnt. De olika låtarna kompletterar varandra på ett mycket bra sätt och gör att skivan aldrig blir enformig, det är svårt att säga om de nya eller gamla låtarna är bäst. Möjligen väger vågskålen över något för de nyare alstren.

På låten Fetansikte gör Martin Westerstrand från LOK ett intressant gästspel och sjunger tillsammans med Sengaijas vokalist Fredrik. Ett grepp som fungerar perfekt, precis som det mesta annat på den här demon. Detta är helt klart ett av de bästa demoband jag någonsin hört och om de kör på i den stil de håller nu kommer det säkerligen att gå bra för dem. Visst är det hårt, men det kan definitivt kallas för musik. Riktigt bra musik dessutom!