Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Millencolin
Millencolin 20 Year Festival, Örebro
2012-06-09
Av: Sebastian Norling Rauhala
Publicerad: 2012-06-10
Hemsida: www.millencolin.com

Två spelningar med två unika set, totalt 50 låtar från hela Millencolin:s karriär. Det vattnades nog tillräckligt i munnen på fansen för att fylla Svartälven om den skulle torrläggas. Att Örebros genom tiderna största band nu blivit vuxet känns nästan overkligt. Medlemmarna börjat närma sig 40-strecket och jag ger hatten av för att de orkat repa in 50 snabba skatepunk-stänkare och en och annan midtempo-dänga till 20-årsjubilet.

Och all respekt för allt bandet, som väl är att betrakta som en institution numera, gjort för hemstaden med sitt egna musikpris ”Millencolin Music Prize” och skateboardtävlingen ”Millencolin Open”. Men tyvärr, mer än för det kommer jag aldrig att förstå bandets storhet på det musikaliska planet. Skivorna har aldrig varit helgjutna, utan det går att plocka guldkorn från en stor massa av utfyllnad. Det dilemmat lider båda seten av; det är mycket ”räserbajs”, låtar som bara verkar bestå av tvåtakts-dunk med tre ackord.

Nikola Sarcevic är inte heller någon gudabenådad sångare live, ibland låter det som han till och med pratsjunger. Fredagsspelningen kändes som ”en dag på jobbet”, trots gitarristerna Mathias Färms och Erik Ohlssons friska röjande.

- Vilken låt vill ni höra, frågar bandet varpå stora delar av publiken ropar efter E20 Norr som dock sparas till lördagens spelning. Dock drabbades den också av svajig sång av Nikola.

De bäst framförda från fredagen var Black eye, Twenty two och The Ballad. Lördagen blev det lite mer show, då man lyxade till med en videobackdrop som bland annat visade bandets musikvideos. Och i det mediet har bandet verkligen gjort en del klockrena, som den ”Sin City”-estetiska Shut you out och robotvideon till Kemp.

Dock verkar inte repningarna satt sig helt, bland annat Ray gränsar till totalslakt när Nikola hamnar fel i refrängkören och gitarrspelet låter väldigt yxigt. I halvballaden Soft world hamnar man även fel i övergången från akustisk till elektrisk gitarr.

Bandet själva låter dock lika flamsigt glada och övertända i sitt mellansnack, ofta pratar de i mun på varandra.

- Vi ses om tio år, hälsar Mathias Färm efter Shut you out där backdropen lyses upp av ”Thank you” i vita bokstäver (självklart kommer bandet in igen då det var fem låtar kvar).

30-årsjubileum för Millencolin? Fan tro’t, men än har bandet en del att ge i alla fall om man får tro publikens glädje.