Joyzine

[stäng]

Recension - Demo

Elmer
Music for the cochlea
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2005-09-27
Hemsida: www.elmermusic.com

Det är märkligt att så enkla och smått banala textrader som I gotta tell her that I need her/I gotta tell her that I love her kan tala så starkt om de framförs på rätt sätt. Banaliteten och det tramsiga kärleksgullandet är som bortblåst i Gotta tell her som öppnar ”Music for the cochlea”. Där är det precis rätt, känsligt och talar till mig på ett oerhört tilltalande vis. Bandet hittar en stämning, gör en avvägning som är exakt rätt.

Det är inte ofta ett demoband klart bevisar att det är ämnat för något större. Speciellt inte när det handlar om en debutdemo. Men i nämnda Gotta tell her och underbara pianoballaden You made me who I am visar Elmer med all önskvärd tydlighet att de är ett band värt bläcket skivkontraktet signas med. Visst är det vanlig banal pop som då och då gränsar mot rock som killarna klämmer fram. Visst är sången inte så där djup och kraftfullt tonsäker som hos den slutgiltiga Idol-vinnaren. Men det spelar ingen roll. Sångens bräcklighet är en del av den känsla som gör ”Music for the cochlea” så bra. Elmer gör inte bara låtar, de gör låtar som svävar över många andra. Vackra låtar.

Hade snubbarna stängt av inspelningsapparaturen efter att You made med who I am färdigställts hade de lämnat mig salig, törstande efter mer. Nu stoppar de istället in We are all heroes, heroes in our own way som avslutningsspår. En klämmig rocklåt som får mig att tänka på Stooges , troligen på grund av den hurtiga lalala-refrängen. Inte direkt en dålig bit, men alldeles för fladdrig i jämförelse med det övriga materialet.

Lägg namnet Elmer på minnet. Har snubbarna bara vett att sköta sina kort rätt är skivkontraktet en självklarhet. Som skivbolagsboss skulle jag dock ha is i magen och låta bandet bevisa sin storhet med ytterligare en demo. Inte för att jag tror att ”Music for the cochlea” är en ensam lyckoträff, men hjältelåten gör mig lite orolig trots allt.