Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Mimikry
Visar vägen, 2002
Skivbolag: Birdnest Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2002-05-13
Hemsida: www.mimikry.nu

Det här har ni hört miljoner gånger tidigare. Jag behöver väl egentligen bara säga melodisk svensk trallpunk och ni förstår att Mimikry låter som Coca Carola, Radioaktiva Räker och De Lyckliga Kompisarna låter och har låtit. På sin andra fullängdare har Mimikry filat mer på låtarna än vad som var fallet inför debuten "Automatiskt". Det är i alla fall det intryck jag får när jag lyssnar på plattan. Även om bandet är så ooriginellt som det går att vara gör de sin grej på ett juste sätt och får till svängig punk.

Hjalle har en helt okej punkröst även om jag inte kan låta bli att tänka på hans tid i teveprogrammet "På rymmen" när jag hör den. Lasse Kronéeeeeer, ni vet! I övrigt är musiken klanderfritt framförd. Visserligen lite styltig och malltänkande i några låtar, men ändå inget att ge pekpinnar åt.

Det tristaste med den här typen av musik är att den inte berör för fem öre. Alla band låter likadant och låtarna är ständigt halvstudsiga, glada saker. Det kvittar om texten avhandlar ett gravallvarligt ämne, musiken är ändå lite smått glättig. Det samma gäller Mimikry. Det går att lyssna på hela "Visar vägen" utan att ens reflektera över vad man lyssnar på. Koncentrerar man sig finns det dock några riktigt sköna bitar att njuta av på cdn. Armageddon och Apornas planet är favoriterna samtidigt som Knarkdiligensen är en totalt usel cowboy-countrylåt som jag spyr av att höra.

Jag brukar inte alls gilla Stefan Sundström, men i avslutande Vad gör man? gör han ett lysande gästspel, i en lysande låt. I stort är "Visar vägen" en okej platta, den är dock långt borta från årsbästalistan.