Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Maximo Park
To Much Information, 2014
Skivbolag: Daylighting
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2014-01-21
Hemsida: maximopark.com

Jag bär omkring på en romantisk minnesbild av Maximo Park som gör att förväntningarna alltid är väldigt höga när orkestern kommer på tal. Det fanns en tid då jag satt i ett litet, men mysigt, studentrum och lyssnade ivrigt på ”A Certain Trigger” (att det börjar närma sig tio år sedan är inget annat än hisnande). Plattan både kom vid rätt tid och var så pass stark att den cementerade en skimrande bild av britterna.

En bild som de givetvis har svårt att leva upp till när de ska charma skiten ur mig. För det är de aldrig nära att göra med ”To Much Information”. Jag tycker att herrskapet tar det alldeles för lugnt, som om de fastnat i någon halvelektronisk popbubbla och bara vill ta det soft. Maximo Park ska så klart vara tillbakalutade snubbar som gör drömsk musik, men det låter bättre när drömmarna skapas av högintensiv poprock och inte av släpig indie. Tyvärr får Maximo Park alldeles för sällan upp tempot på den här skivan.

Med några få undantag. Punkiga Her Name Was Audre är en ärtig vitamininjektion som minner om tiden för länge sedan när Maximo Park var något nytt och fräscht och talk of the town. Men allra mest kär blir jag i Leave This Island, som förvisso inte är något högintensivt partynummer, men som har precis allt som den här ligan behöver för att stå på sin topp. Sången är reflekterande, låtarrangemanget väldigt suggestivt och refrängen så melodiskt smart att det rycker i lemmar och stämband på samma gång.

Det är långt ifrån den där raka smarta popmusiken som fick mig att falla för bandet i det trånga studentrummet, men det är den logiska utvecklingen av den. Det är precis så som det låter när bandet och jag mognat i exakt synk och beskriver ganska exakt var vi befinner oss i livet idag. Jag smälter.

Tyvärr är stunder som just denna för sällsynta på ”To Much Information” som i helhetsperspektivet, inte helt oväntat, är en besvikelse.